1 - 4

En varm försommardag och två obesegrade lag på banan i en tidig seriefinal. Med andra ord fanns det alla förutsättningar för en rolig och spännande match. Vi kom till spel med fullt lag bortsett från Olle Johansson som var krasslig och började därmed på bänken.

Vi ställde upp med följande lag:

Kristian Önnervik

Jetmir Bucolli

Vleron Bashotaj

Elvis Hasanaj

Andreas Sterner

Mickael Taha

Pontus Olsson

Haris Obradovac

Alber Barsoum

Daniel Ståhl

Sanjin Tufek

Avbytare

Filip Larsson

Olle Johansson

Joel Nilsson

Simon Svensson

Pontus Axelsson

Matchen inleddes jämnt som en seriefinal kan förväntas men redan i den 6:e minuten skulle matchbilden ändras när en helt fri Marcus Nilsson mycket säkert rullade in 0-1 för Tomelilla IF. Enligt samtliga jag har pratat med var målet dock solklart offside. Själv var jag i för dålig position för att avgöra saken men det såg verkligen misstänkt ut. Avslutet höll dock hög klass oavsett. Därefter tog Tomelilla över matchen och våra anfallsförsök stannade vid några sporadiska halvfarliga kontringar. 0-2 kom därför inte helt ologiskt när Kasper Svensson i den 27:e minuten sköt på halvvolley utanför straffområdet. Bollen landade intill samma stolpe som vid 0-1. Som om inte 0-2 var jobbigt nog att gå till halvtidsvila med fick Tomelilla en korrekt dömt straff i den 45:e minuten. Joel Mårtensson förvaltade den på bästa sätt och hittade ungefär samma nätmaska som David Luiz gjorde på Allianz Arena senare samma kväll. Halvtidssiffrorna skrevs därför till 0-3.

Vi gick därför in i den andra halvleken med en stor uppförsbacke. Denna uppförsbacken skulle bli ännu större i den 55:e minuten när Johan Tufvesson fick alldeles för god tid på sig i HBK:s straffområde. Han avslutade med en lobbnick till 0-4. Efter denna punkten i matchen tycker jag faktiskt att vi visade på god lagmoral och vi tog efter detta över matchbilden helt. Självklart berodde detta delvis också på att Tomelilla valde att flytta tillbaka sina utgångspositioner och slå vakt om sin ledning men vi visar ändå med vår attityd att vi trodde på vårt spel och att vi var allt annat än nöjda med att ligga under med 0-4. Endast 2 minuter efter Tomelillas mål reducerade Alber Barsoum till 1-4 efter en fin framspelning av Daniel Ståhl. Alber avslutade med en hård yttersida intill målvaktens högra stolpe. Bara ett par minuter efter detta har vi flera lägen att göra 2-4. En trippelchans där Tomelillaspelare slänger sig och täcker skott sitter speciellt noga kvar på näthinnan. Den täckande Tomelillaspelaren blev till synes 3 meter lång och avstyrde det som såg ut som ett givet mål. Utöver täckande försvarare stod också Tomelillas målvakt för ett par riktigt bra räddningar. Vi fortsatte pressen och skapade 5-6 riktigt bra målchanser, men Tomelillas ledning var för stor för att det skulle uppstå någon spänning. Matchen slutade 1-4.

Vår första halvlek var under all kritik och den vill vi gärna glömma så fort som möjligt. Sista 30 är dock riktigt bra och det är positivt att se att vi inte låter oss knäckas av det stora underläget utan att vi trummar på och tar oss in i matchen. Sen räckte det inte hela vägen denna gången, men hade vi fått in 2-4 på något av vår jättelägen vet man inte hur det hade slutat. Vi kan lätt konstatera att Tomelilla är det bästa laget vi har mött hittils i år. Det som framför allt var skillnaden mellan lagen var att Tomelilla löpte mycket mer utan boll och jobbade tillsammans som ett lag. Det är bara att ta nya tag och denna förlusten ska Tollarp få lida för när vi möts på onsdag. 

Filip Larsson