1 - 3

Då var det bara Fjälkinge kvar. På söndagskvällen startades matchen lite tidigare än planerat för att solen inte skulle gå ner innan matchen var klar, och därmed blev det vanligt gräs och vi slapp konstgräset. Men kanske var det det som gjorde att vi var lite sega i starten.

Vi började matchen en aning skakigt och det var chanser på båda håll. Men vi kom in i spelet och Affe kom runt på kanten. Väl inne i straffområdet blev han nerdragen och straffen var given. Han tog den själv och satte den säkert i målvaktens vänstra hörn. 1-0 alltså. Det höll inte så länge då Fjälkinge kom runt på vår vänsterkant och ett perfekt inlägg som seglar strax över Victor. Det kommer 2 Fjälkinge-spelare och en av dem nickar in bollen. 1-1 och det höll sig så till halvlek.

Andra halvlek börjar svajigt den med, men vi får kontroll på matchen ganska snabbt. Vi spelar boll och rullar ut dem. Och snart får vi utdelning. Efter ett inkast av Alexander viker Affe in på kanten och... Ja.. Jag vet inte vad för träff han fick, men bollen seglar iallafall in i bortre krysset. 2-1. Och efter det får vi tag i matchen på riktigt. De har några lägen, ett ribbskott bland annat, men det är vi som har spelet. Efter lite smått kaos vid vårt straffområde ser Jacke läget och drar längs kanten. Victor kastar bollen till honom och han lyfter den snyggt vidare till Trolle som chippar över målvakten. 3-1 och det resultatet står sig matchen ut.

Fy vad gött killar! Vi vann varenda match ,varenda en. Eller ja, en på WO, men vi tog ju Hörby första gången och hade säkert inte haft problem med att göra det igen.

Hur har vi lyckats med detta då?

Jag skulle vilja säga att det är ett resultat av allas jobb och färdigheter. Av den anledningen tänker jag nu poängtera de bästa sakerna med varje spelare i P00. Men först vill jag bara tacka de två 01:or som ställt upp för oss i många matcher och det är Oscar och Alexander.

Oscar: Vet inte riktigt vad jag ska peka ut, han har liksom en väldigt hög och jämn standard. Men känslan i hans båda fötter är en klass för sig.

Alexander: Jag slutas aldrig att förundras över att någon som alltid är minst på plan kan vinna så många närkamper och dessutom hitta en bra passning direkt efteråt.

Tack till er två för er hjälp både i serien och för Gothia Cup.

Victor: Då börjar jag längst bak på planen, med en målvakt som räddat uddamålen nästan för många gånger. Även när hela laget misslyckats finns han där och räddar oss. Och även om alla (mest Thomas) klagar på honom för att han går med fötterna först på frilägen, vill jag ändå säga att det är Viktors skarpaste egenskap. 1 mot 1 mot anfallaren.

Edvin: Den killen flyttar ingen på i första taget. En riktig tank på vänsterbacken. Och den utveckligen han har haft alltså. Han började på fotboll långt efter oss andra, men tack vare sin envishet är han nu på samma ställe som oss andra. Jag tycker han förtjänar en extra eloge för sin resa.

Noel: Den säkraste mittbacken jag sätt. Det är inte mycket han släpper förbi, och går någon förbi, ja då ger han sig sjutton på att ta tillbaka bollen. Mittback som han är har han ändå gott om offensiva kvalitéer, bl.a. en blick för spelet som ger honom möjlighet att hitta riktigt bra passningsalternativ.

Jacob: Bästa högerbacken i Kristianstad. Säker på allt han gör och precis som Noel ger han sig inte om han blir blåst. Sen vet jag inte vad Jakob gjort med sina skor. För någonting har han gjort för att få det tillslaget. Eller så är det bara en massa träning, men bra skott och inlägg, det har han.

Erik C (kommenterat av Crille): Kaptenen som sköter städningen längst bak. Fysik utöver det vanliga och en snabbhet som ingen anfallare i serien klarar av. Har också blivit mkt bättre med fötterna sista året. STABIL!

Isac: Någon annan som heller aldrig ger sig är Isac. Han är nog den som verkligen aldrig slutar, han fortsätter till han går in i väggen. Rätta mig om jag har fel, men han var borta ett helt år. Och sen kom han tillbaka och har definitivt utvecklats till en fruktansvärt bra mittfältare. Starkt av honom att klara ett så långt uppehåll så bra.

Albert: Tillsammans med Isac på mitten har vi vår egen bolltrollare och spelfördelare. Utan Albert där i mitten tror jag vi hade haft ett enformigare och mindre effektivt spel. Han är den som ser till att anfallet kommer någon vart.

Det var innermittfältaren det. Men utan våra tre yttermittfältare vore de inte till större hjälp. Daniel, Trolle och Albin gör ett hästjobb för laget på kanterna. De springer och springer där ute. Och resultatet av deras springande: 62-7 i målskillnad. Hade de slutat springa hade den första siffran sjunkit och den andra stigit, och ganska mycket med.

Daniel: Minns inte om det var Tor eller Thomas som sa det, men någon av dem kallade honom gasell. Bara blixtrar till ibland med en snygg liten fint på kanten och sen flyger han iväg. Och hinna ikapp är inte lätt, och därmed är inlägget så gott som garanterat. Riktigt bra "klassisk" kantspelare, och det behövs i vårt lag. Överlag gillar vi andra mitten.

Trolle: Jag vet inte vad han har fått in i sin skalle, men den här säsongen har han varit absolut på topp. Han har krigat om bollen, inte backat från en närkamp och dessutom vunnit de flesta. Han och Isac börjar likna varandra, och det har vi inget emot. Han springer mer än gärna där ute och ibland låser han en hel kant nästan själv.

Albin: Precis som Daniel så blixtrar han till ibland, dribblar en två tre och så kommer passningen. Sen tror jag inte han klipper tånaglarna så ofta, han har en tendens att nå bollar som borde vara långt utom räckhåll. Det låter kanske inte som den bästa egenskapen att ha, men jag som mittback kan iallafall säga att en anfallare eller mittfältare som når nästan allt är jobbig att möta. Man tror man ska ta bollen, men så kommer Albins tå och så är man blåst.

Alfons: Sämsta anfallaren jag vet.. Nej skoja bara. 62-7 i målskillnad var det. Han har väl gjort minst hälften av de målen. Hur bra vi än är så måste bollen in i mål för att vi ska vinna, och det är det Affe som fixat. Snabb som fan, bra skott och säker med boll. En komplett anfallare alltså.

Simon: Eftersom Alfons står för målen lägger Simon energin på något annat, minst lika viktigt. Han har en vilja att springa på tom yta. Finns det en lucka i djupet tar han den, även om han inte alltid får bollen. Detta är grymt viktigt för hela laget då han antingen får bollen i ett bra läge eller öppnar upp för oss andra. Affes många mål har bl.a. med Simons löpvillighet att göra.

Läs nu om varje spelare, så förstår man att utan varandra hade det hela gått åt pipan. Och utan varandra hade vi inte ens haft möjlighet att göra en av de saker vi tycker är roligt: fotboll. Så killar, håll ihop, för då är VI bra.

Kapten Erik (Redigerat något av Crille)