0 - 3

Söndagsmatchen mot Wargön bjöd på klara framsteg jämfört med våra föregående insatser mot Arentorp och Vårgårda. Ett stabilt mittbacksspel gav stadga åt hela laget och löpvilliga forwards oroade gästernas försvar. Över hela banan och i alla lagdelar försöker vi också vårda bollen och odla ett kontrollerat passningsspel vilket kommer löna sig i längden även om det inte gjorde det idag.

På minussidan hittar vi närkampsspelet som är allt för klent allt för ofta. Detta handlar inte om kilon och storlek utan är nästan uteslutande mentalt. Visst kan det faktum att gästerna ställde upp med sju spelare födda 2003 påverka utgången av en närkamp men det får inte påverka ingången till den. Vi har visat tidigare vad vi kan inom detta område och behöver hitta tillbaka dit. Effekten av att vara passiv blir att hela laget får jaga hemåt mot eget mål istället för att anfalla. Vad är roligast? Vad är jobbigast?

Totalt sett ändå, som sagt, klar förbättring och vi förtjänar utdelning i målprotokollet. Både i spelet och på fasta situationer är vi farligt framme flera gånger men det ville sig inte denna gång. Samtidigt har Wargön några farliga chanser där Johanna får visa sig från sin bästa sida. Nu får vi slicka såren, fysiskt och psykiskt, och ge allt mot Skoftebyn på onsdag innan vi får ett lite längre matchuppehåll. Vi ger oss aldrig!