1 - 3

Så kom dom äntligen. De där efterlängtade 3 pinnarna som dubblar vår poängskörd denna säsong. Det var ingen vacker fotboll och tre riktigt fula mål men vad gör det? Första kassen sätter Victor (eller hur var det Andreas?) när det endast återstår sekunder av första halvleken. En fast situation som uppstår efter att Johan Eriksson joggat förbi Storvretas inte allt för kvicka högerback. När Johan är förbi blir han rätt rejält kapad och tvingas därför raka vägen in i duschen. Frisparken lyfts i alla fall in i straffområdet och bollen hittar in i målet. Skönt.

Andra halvlek börjar ungefär som den första slutade. Mycket felpass och ska man tro kapten Ivarsson beror det på den gropiga planen, ska man tro Hampus Fred beror det på att man inte kan sommarjobba och spela fotboll samma dag. Det som räddar oss lite är Storvretas totala oskärpa i vårt straffområde, även om Philipsson får sträcka ut rejält ett par gånger. I den 67e minuten slås det en långboll på Robin Persson som löper ifrån motståndarna värre än Walcott gjorde mot Liverpool för ett par år sen. Keepern kommer ut och Robin rullar bollen bredvid honom. Vad som händer sen har alla lite olika uppfattningar om men Masken påstår att bollen är på väg att gå utanför. Han petar därför bollen i kassen och blir omfamnad som den måltjuv han är. Bara ett par minuter senare kommer Jocke loss i mitten och hittar Erik som vänder upp och får på sin karriärs lösaste träff. Med lite hjälp av en Storvretaback hittar bollen in i buren till slut. 3-0 med ungefär 20 minuter kvar och vi börjar känna oss rätt trygga i vår ledning. Storvreta får in en boll mot slutet av matchen men det blir aldrig riktigt darrigt, snarare är det vi som är närmare 4-1 än dom är ytterligare en reducering.

Hipp hipp hurra i omklädningsrummet och varningsblinkers hela vägen tillbaka till Oxsätra. På tisdag får Södra Trögd känna på IKHs höstform! Trevlig midsommar.

Jerka