Godkänn kakor
Vi använder oss av kakor (cookies) för att vår webbplats ska fungera bra för dig. De används även för webbanalys i syfte att hjälpa oss att förbättra våra tjänster.
Så använder vi cookies
2 jun 2011 0 kommentarer
Att drabbningen mot Ljusdals IF, trots hemmaplan, skulle bli en oerhört svår nöt att knäcka visste vi redan från början. Utan att sticka ut hakan på något sätt, så var detta det absolut bästa laget spelmässigt vi mött hittills sedan återkomsten till Hälsingeallsvenskan. Trots detta utökar vi alltså vår förlustfria svit till 15 raka matcher.
Trots att vi flera gånger inför match diskuterat att detta skulle bli en tuff drabbning på alla sätt, så kändes stämningen något avslagen under både uppvärmning och laddning i omklädningsrummet. Något som sedan givetvis också återspeglade sig i matchens inledande situationer, där man gång på gång inte ens är 3:a in närkamper och övriga situationer.
Föga förvånande tar Ljusdal också ledningen på en fast situation i den 16:e minuten, där vi helt enkelt är för passiv i vårt agerande och bollen passerar samtliga in i den bortre gaveln. I och med denna snöpliga inledning kändes det som att vi kanske redan gjort våra misstag för denna matchen, vilket också Anders Stenbergs kvittering 5 minuter senare gav stora förhoppningar om.
Något tursamt hade vi i detta läget nått en kvittering, mycket genom individuell briljans från våra offensiva spelare. Glädjen skulle dock slås tillbaka lika fort som den kommit, då enbart nästa 5-minutare hann gå innan Ljusdals offensiva dito slog till med ett väl avvägt avslut som också passerade otagbart för Petter Lönngren i målet. Men, återigen skulle vår bäste offensiva spelare för tillfället visa prov på en instinkt likt en spelare som bör hålla till på högre nivå. Trots oerhört taffligt spel framåt, behövs bara en halvdan boll i djupled för att Anders Stenberg ska dunka dit ett oerhört kliniskt avslut och därmed fastlå ställningen till 2-2 i halvtid. Något turligt skall sägas, då Ljusdal vart det bättre laget.
I halvitd kliver coach Stefan Jonsson in och styr tänket och en del taktiska dispositioner i laget. Framförallt pratar man om att sätta grus i deras maskineri genom att låta Jens Bergström punktmarkera deras viktigaste offensive spelare i Fajko Hafizovic, något som sedermera skulle visa sig vara något av ett genidrag.
Genast såg spelet bättre ut i andra halvlek. I och med det nya upplägget fick de övriga spelarna centralt i banan större ytor att agera på, vilket givetvis bidrog till ett stabilare spel offensivt med bätte bollhållande spel. Ledningsmålet låter heller inte vänta på sig, då IFK slår om i en kontring i den 54:e minuten, där Tomas Renman slår en sylvass geomskärare som Gustaf Brattberg bara har att stöta in i näst intill öppet mål.
Ledning i matchen och lugnet infinner sig i spelet. Ljusdal känns allt mer uddlöst, vilket till 80 % är Jens Bergströms förtjänst genom den grisroll han tagit på sig för att hjälpa laget. Detta stabila försvarsspel ger också möjligheter till omställningar framåt, som Gustav Brattberg och Anders Stenberg utnyttjar på bästa sätt och fastställer också slutresultatet till starka 5-2 i hemmalagets favör.
Summa sumarum ska det sägas att resultatet i denna match är något smickrande, även om vändningen som publiken bjöds på i 2:a halvlek var något av det mäktigaste slaget. Ljusdal är ett lag som kommer att befinna sig i toppen när serien är färdigspelad, varpå denna vinst känns som en riktigt fin skalp.
1-1, 21 min Anders Stenberg (Gustaf Brattberg)
2-2, 38 min Anders Stenberg (Peter Johansson)
3-2, 54 min Gustaf Brattberg (Tomas Renman)
4-2, 65 min Gustaf Brattberg (Tommy Öhrn)
5-2, 77 min Anders Stenberg (Marcus Brolin)
Nordh - Bergström - Pettersén - Renman
Lindberg - Johansson - Bergström - Brattberg
Vi använder oss av kakor (cookies) för att vår webbplats ska fungera bra för dig. De används även för webbanalys i syfte att hjälpa oss att förbättra våra tjänster.
Så använder vi cookies
Kommentarer