Dela nyhet
Unnaryd - GIF/VIF 3-6
8 jul 2015 0 kommentarer
![](https://images.svenskalag.se/1e6d317f-525d-49c8-b402-902e540ea1f2/fOy8HsPSMx13j0BxqzItrgLMXkkBFl1pFYDlzNmHsq8.jpg?0)
Vårsäsongens sista match förtjänar ett referat, och en sammanfattning av allt som skedde i samband med densamma. Från min synvinkel, bör tilläggas. Jag tror dock jag talar för alla när jag påstår att det hela blev oerhört lyckat.
På fredageftermiddagen lämnade en fullproppad buss Veinge IP. Spelare, ledare och anhängare i en salig blandning. Stämningen var onekligen på topp. Som jag och fler med mig sa - det känns snarare som att vi är på väg till Bakken än en bortamatch i Unnaryd.
Väl framme drog anhängarna ner till sjön för ett lättare kvällsmål och förpepp (Strandvallen är oerhört vackert belägen).
Truppen kilade iväg för ombyte och uppsnack.
Rent taktiskt handlade snacket om ungefär samma saker vi tryckt på hela säsongen. Defensiva- och offensiva fokuspunkter. Och fasta situationer.
Inför dagens match betonade vi vikten av att ha rätt inställning. Att omvandla det glädjefyllda jippot till rätt sorts energi. Vi var lite oroliga för att det antingen skulle bli lite lättjefullt eller åt andra hållet, övertänt. När vi väl började att värma upp var det nog det senare som låg närmast till hands. Den tropiska hettan hjälpte dock till att hålla balansen.
Strax innan domaren blåser igång matchen dyker det upp en hel drös som inte åkt med i bussen. Vi var säkert 80 pers på läktarna. Mäktigt värre!
Vi inleder precis lika noggrant som mot Harplinge, om inte ännu bättre. Motståndarna tilläts knappt röra bollen under de inledande minuterna. I den 6’ minuten drar vi på oss en frispark, 30 meter upp i plan. Smack! Rätt upp i Bosons vänstra kryss. Vi stod som fån vid sidan, vad hände där?
Nåväl, viktigast av allt var att inte bli stressade av detta utan fortsätta som vi startat. Och det gjorde vi. I takt med att motståndarna mattades i värmen skapade vi allt hetare chanser. I den 23’ får vi en indirekt frispark nån meter in i straffområdet. En hög spark riktades mot en av våra spelare som skulle nicka. Möller pressar in ett lågt skott som går igenom muren och in i mål.
Åtta minuter senare byggde vi upp ett fint anfall på högerkanten. Bollen hamnade till slut hos Charlie (efter fin framspelning av Noak), som med bra fokus placerade bollen i målvaktens bortre hörn. Ett viktigt mål som gav oss arbetsro.
Vi fortsätter att skapa lägen halvleken ut, dessvärre utan resultat. Vi låg väldigt högt med hela laget och det fanns ytor för Unnaryd att kontra. Vid ett par tillfällen blev det farligt. De var dock som farligast på fasta situationer.
Halvleken slutar 1-2.
I halvtid behöver vi inte ge så många tips. Det handlade om offensiva beslut, när vi ska trycka och när vi ska vårda. För övrigt var det detaljer.
Andra halvleken hinner knappt starta innan Charlie blir nerdragen i straffområdet. Möller stänker dit straffen, 1-3.
Tio minuter senare levererar firma Dennis/Leo. En perfekt tajmad djupledslöpning, en perfekt slagen frispelning och ett säkert avslut. Leo rundar målvakten och lägger bollen i öppet mål.
Med 30 minuter kvar att spela känns matchen över. Och den känslan, är livsfarlig. Omedvetet tappar vi ca 10% i löpning och fokus och känner oss bekväma. Unnaryds enda hopp är att börja chansa hejvilt och den kombinationen räckte för att det skulle bli match. Inom loppet av tio minuter var det reducerat till 3-4.
På ett imponerande sätt tog sig ett tröttkört Unnaryd in i matchen igen. Konsekvent matade de långbollar mot vår box och krigade som djur på andrabollarna. Vi blev alldeles för djupa och alla rensningar landade hos moståndarna. Kvitteringen hängde i luften.
Vi ledare kände oss lite maktlösa. Avbytarna var inne, det fanns inte så mycket taktiskt att ändra på. Att säkra hemåt var inte ett alternativ. Vi manade till lugn och att istället lyfta hela laget. En sak var vi tämligen säkra på och det var att denna matchen inte skulle sluta 3-4.
Jag måste erkänna att tankarna snurrade i skallen. Väldigt sällan är min (och Davids) rädsla att förlora större än viljan att vinna. Ni som följer oss vet att det inte är ofta vi backar hem för att försvara en ledning. Vi trycker hellre på för att öka den. Men jag hann tänka - utebliven segersång, begravningsstämning i bussen på vägen hem, ett antiklimax utan dess like med tanke på att vi haft ledningen med 4-1. På riktigt, jag har nog aldrig varit ängsligare än när det stod 3-4, nånsin i fotbollssammanhang.
Unnaryds mål-energi började till slut sina. Vi hittade tillbaka till vårt spel och det avgjorde matchen. Det fanns enorma ytor för oss att kontra på ifall vi bara tog oss ur den första pressen och hade adress på rensningarna.
I den 80’ minuten avgjordes matchen. Vi bygger upp ett fint anfall på högerkanten. Bollen spelas in till Oskar som slår en perfekt boll ut till JP, som sprintar ifrån sin back och spelar snett hem till Charlie. Charlie rullar osjälviskt ut bollen till Fabbe som hänger in den i bortre.
Om vi får skryta lite - ett skolboksexempel när det gäller uppspel, omställning, löpvilja och effektivitet.
I den 88’ minuten spelar Noak återigen fram till ett mål. Denna gången till JP. 3-6 och matchen var definitivt punkterad.
Vi tackar vår underbara publik och ger oss in för att sjunga segersång. Denna får dock vänta i tio minuter då många kompisar vill vara med.
-
Stämningen på vägen hem var magisk. Vi sjöng segersång, en ny lagsång och mycket annat. Bandaren gick på hög volym och alla var på ett väldigt gott humör. Väl hemma drog ett gäng ut i sommarnatten för att fira vidare. Ett annat stannade kvar i Veinge för lite beer-pong.
Oavsett vad, fest blev det.
-
U21-landslaget pratade om hur mycket energi #dengulaväggen gav dem under EM och att de aldrig hade tagit guldet utan den stora klacken. Att jämföra resan till Unnaryd med ovan, är att dra på för stora trissor. Men, att så många följde med och åkte upp, gjorde hela grejen till nåt väldigt häftigt. Vi hade förhoppningsvis vunnit ändå men vi hade varit ett väldigt starkt minne fattigare. Minnen i sig kanske inte skapar så mycket energi men de skapar sammanhållning och blir på så sätt viktiga för slutprodukten.
Kanske är det just goda minnen som gör att vi är det gänget vi är idag?
-
Vi delar ut de högsta betygen nånsin, jag tror att tre plus är det högsta nån spelare fått tidigare.
+++++ Alla som var där.
-
Vi tackar även domaren och ett starkt Unnaryd för matchen.
-
Kim
Kommentarer