Ormaryds IF bildades på dåvarande Ormaryds Konditori den 10 juli 1953. De första sporterna var bandy, bordtennis, orientering, skidor och friidrott. Fotbollen hägrade i föreningen och tack vare att Stina och Torsten Tegnér upplät mark mot en symbolisk arrendeavgift kunde man anlägga en idrottsplats som invigdes 1957. Namnet på idrottsplatsen fick av naturliga skäl bli TT-Vallen, efter Torstens signatur TT i den rikstäckande tidningen Idrottsbladet. Torsten själv ville att idrottsplatsen skulle heta "Ormvallen". Idag ägs Södra Äng och TT-Vallen av en annan idrottsprofil, förra golfproffset Pierre Fulke, som är positiv till Ormaryds IF och verksamheten.
År 1961 var det dags för ett herrlag att delta i seriespel och 1971 följdes det upp av ett reservlag.
Herrlaget från 1975 kallades Lirarnas lag och anfördes av bollgeniet Tommy "Ester" Strand. Det var det mest framgångsrika OIF-laget någonsin på herrsidan och tog steget upp till division 5, vilket på den tiden motsvarade det femte steget i den svenska seriepyramiden. I 2023 års seriesystem skulle det ha motsvarat ett mellanting av division 3 och 4. Laget bestod av andra namnkunniga idrottsprofiler som bandyspelarna
- Pelle Engstrand
- Christer "Krille" Almström
- Göte Ek
- Leif "Luffarn" Israelsson och
- Lennart "Skasse" Skantz.
Tongivande spelare bosatta i Ormaryd var bland annat Christer "Kirre" Karlsson och Nisse Nilsson. Dessutom fanns på den tiden ett stort gäng andra spelare som bodde i Ormaryd. Vi minns namn som Göte Knutsson, Stig-Arne Knutsson, Hasse Möller, Stig "Kyringstorparn" Johansson, Kjell "Knuff" Johansson, Ingemar Hall, Tommy Nors och Kenneth Andersson.
1983 spelades den första flickfotbollsmatchen i OIF:s regi. Premiärmatchen mot Ekenässjön slutade 0-7. Thommy Hagström och Kjell "Knuff" Johansson var tränare.
1986 debuterade damlaget i seriespel med Thommy Hagström som tränare. Det blev inga vinster, men de tvåsiffriga förlusterna blev färre.
1987 utökades verksamheten på damsidan med både ett 13-årslag och ett 15-årslag utöver damlaget och snart var verksamheten så stor att det var dags att utöka med två damlag. Det skedde 1990 och då var det Lars-Erik Hall och Johnny Norén som höll i rodret.
1989 var ett annat viktigt år i OIF:s historia. Den 13 augusti invigdes det nya klubbhuset som kom på plats redan året innan, närmare bestämt den 18 december 1988. Satsningen gjordes möjlig tack vare ett ränte- och amorteringsbidrag på 600 000 kr från Nässjö kommun samt en insamling av timmer från markägare runt Ormaryd. Spindel i nätet kring uppförandet av det sektionsbyggda huset var Sören Olofsson.
1992 representerades OIF av fem lag i seriespel, två herrlag, två damlag och ett pojklag.
1998 vann damlaget division 3 och gick upp till det nationella seriesystemets division 2, vilket motsvarar division 1 i 2023 års seriepyramid - snäppet under den absoluta eliten. Det blev början på en period i OIF:s historia där föreningen nästan enbart förknippades med damfotboll, eftersom mediegenomslaget blev stort.
Under den här perioden gick herrfotbollen kräftgång. Alla goda krafter samlades runt den framgångsrika damfotbollen och herrfotbollen fick allt svårare att rekrytera både ledare och spelare. 2001 bestod herrtruppen delvis av asylsökande grabbar från främst Balkanländerna. De bodde på flyktingmottagningen i Nässjö och i ett enda slag gick truppbygget i kras efter beslut av Migrationsverket. Mottagningen i Nässjö lades ner och de boende flyttades till Sävsjö under sommaren. Herrlagets seriespel kunde slutföras endast tack vare att gamla lojala "veteraner" med klubbkänsla kallades in.
År 2001 startades ett samarbete med grannorten Anneberg om att gemensamt bedriva fotboll. All herr- och pojkfotboll koncentrerades till Anneberg under namnet Annebergs GIF och all dam- och flickfotboll till Ormaryd.
2002 fanns det inte längre någon herrfotboll i OIF:s regi, men tack vare samarbetet med Annebergs GIF kunde ändå 19 ungdomar från Ormaryd träna och spela fotboll med jämnåriga.
Samtidigt nådde damlaget sina största framgångar det året. Laget kom 3:a i division 2 och tog sig också till final i Smålandscupen, Viking Line Cup. För motståndet stod Östers IF, som senare bytte namn och blev damallsvenska Växjö DFF. OIF förlorade finalen efter god kamp och det var stor publikfest på TT-vallen med två kiosker öppna som bemannades av engagerade medlemmar av OIF:s Trivselgrupp.
2015 nådde även OIF:s damfotboll vägs ände. Från att ha samlat elitsatsande spelare från bland annat Eksjö, Nässjö, Aneby, Tranås och Jönköpings kommuner, så splittrades laget efter att den eksjöbaserade stommen valt att representera IF Eksjö fotboll i stället. Ungefär samtidigt hade Nässjö FF sagt upp sitt samarbetsavtal med OIF för att försöka stå på helt egna benen i sin damfotbollssatsning. Det blev slutet för en satsning som 2010 hade tre damlag i seriespel. Under ledning av tränaren Peter Danneman så blev det seriesegrar för alla tre lagen!
Efter ett par år gjorde OIF ett försök till nystart med flickfotboll och hade ett femtontal tjejer med stor åldersspridning i träning under ledning av Niklas Grandin. Men 2019 kom Covid-19-pandemin och olika åldersgrupper levde under olika restriktioner där barn fick träna i grupp, men inte ungdomar. Det medförde att vår träningsgrupp som bestod av ungefär hälften som kategoriserades som barn och hälften ungdomar inte kunde ha gemensamma träningar inomhus. Det blev dödsstöten för lagbygget. Många lämnade fotbollen för att hitta andra träningsformer och sporter som de kunde utöva tillsammans med jämnåriga.
Idag (2023) finns ingen lagbaserad fotbollsverksamhet kvar i föreningen. Däremot är bollekar med fotbollsinriktning fortfarande en populär aktivitet bland de yngsta,
I fotbollssammanhang kallas föreningen för Snokabo, vare sig man vill det eller ej. Begreppet härstammar ursprungligen från 1950-, 1960- och 1970-talets folkdanser som anordnades i Pilaboparken i grannorten Anneberg. För att förhindra männen från Ormaryd att bjuda upp en dansdam från Anneberg, var männen från Anneberg tvungna att driva ut ormarna, eller snokarna, för att få behålla sina dansdamer. Att det just blev ormen snok kan antydas till att en snok trots allt är en orm, men är inte farlig för människor. Denna liknelse var något som även togs upp av ortsbor från omkringliggande samhällen och har därefter fungerat som ett smeknamn (eller öknamn) på såväl föreningen som på samhället Ormaryd. Under en kort period (2007) försökte dock föreningens, hittills enda, supporterklubb ändra smeknamnet. Förslag på nytt smeknamn blev Äspingarna eftersom det betyder "huggorm". Detta förslag slog aldrig igenom och laget har fortsatt kallats för Snokabo.
De herrspelare som varit mest framgångsrik, som gått genom Ormaryds IF:s organisation, är Patrik Stenebrand och Jesper Larsson (båda födda 1988), trots att de aldrig representerade OIF på seniornivå.