Hjulsbro IK A-lag
Boxholms IF
Laguppställning
Ledare
Referat
Seger mot Boxholm, eller?
3 kommentarer
Ja, trots att slutresultatet rimligtvis borde skrivas till 3-2 i Hjulsbros favör så säger ännu icke bekräftade uppgifter att Boxholm har betalat in den 500-lapp som krävs för att man ska få lämna in en officiell protest.
Men vi ska inte gå händelserna i förväg, utan vi ska uppehålla oss riktigt länge runt det faktum att vi besegrade de självutnämda seriefavoriterna och att gnäll-läktaren gick sönder samt att Fridlund antagligen insåg sitt stora misstag...
Det är vid tillfällen som detta man inspireras till att skriva, och således kommer här ett krigsepos:
"Så var den då kommen, dagen med stort D, dagen då Hjulsbros hjältar skulle ställas mot de onda krafterna från Boxholm af bondebygd.
Dagen till ära tågade vackra blåklädda krigare ut på rad på sköna Olympen, som av vanliga dödliga ofta omnämns som Anders Ljungsteds Gymnasiums Konstgräsplan, denna gudars hemvist!
Väl ute på Olympens gröna matta, som närmast kunde liknas vid ett balsalsgolv begynte den 90 minuter långa drabbningen mot rödklädda, ondskefulla motståndare med gödseldoft i håret.
Och vilken drabbning det skulle visa sig bli!
De ståtliga krigare som fått förtroendet att försvara Hjulsbros blå färger denna ljumma afton var:
Norrman
Nicke - Solie - Brandt - Hampus
Joel - Tedda
Brissle - Carl af Ica Maxi - Tommy
Mattsson
Vid sidan av Olympens gröna matta befann sig även: Marklund, Alex samt de icke helt olika bröderna av släkten Tapper.
Redan tidigt i bataljen syntes det att Boxholms härförare bestämt sig för att man inte skulle låta de unga ståtliga Hjulsbrokrigarna få tid på sig att diktera spelet, men trots detta stormade Hjulsbros vackraste fram på bred front mot det mörka område som i folkmun kallas "motståndarnas straffområde".
Det tog inte långt tid innan det började bli tydligt att alla de stolta krigarna i blått hade en inneboende drivkraft större än något tidigare skådat, och extra tydligt blev det när man såg med vilken hastighet de bevingade kantlöparna Tommy och Brissle flög fram längs de vita linjer som begränsar Olympens innersta kärna och hur Carl af Ica Maxi härskade i mittens rike flankerad av Tedda och Joel.
Med ett något tillbakadraget inre försvar, en stark triangel i mitten av Olympens innre kärna och med flygande skoningslösa anfallare skulle det mörka hotet krossas!
Redan efter en fjärdedels timme drabbas de blå av ett tungt bakslag, då skicklige Hampus blir bryskt flankerad av en ondskefull boxholmare när han hoppar efter den projektil som benämns som "bollen", och landar så illa att hans ena arm deformeras till en oigenkännlig massa, något som åtgärdades av de gröna männen i det gula stålfordon som anlände till Olympens matta kort efter det inträffade innan de tar Hampus med sig bort från Olympen i riktning mot det som i folkmun kallas "Akuten".
I mitten av det som benämns som "den första halvleken" får de ondskefulla motståndarna plötsligt ett läge att förpassa den runda projektilen in i nätet bakom den ståtlige väktare som huserar i de bakre leden av den blå armen, och så blir även fallet, även om det står klart för de flesta närvarande att den ondskefulle som är sist på bollen står i en allt för framskjuten position när det hela inträffar. Detta faktum ignoreras dock totalt av den korpulente man som för dagen kallats in för att hålla de onda på plats och tillse att de goda blå krigarna inte riskerar att skadas, något han bevisligen redan misslyckats med.
Något senare har kriget börjat svänga, och Carl af Ica Maxi genomför ett flertal blixtattacker in i fientligt territorium, och för varje gång han blåser till angrepp så följs han av fler och fler blå krigare och attackerna i de ondas försvarslinjer bryter djupare och djupare in på fientlig mark och det kommer därför inte som någon överraskning när en väl avvägd genomskärare från Tedda når Carl af Ica Maxi som enkelt förpassar den runda bollen bakom den förvirrade väktare som kantigt spatserar av och an i Boxholms bakre regioner utan att riktigt veta vad hans uppgift i kriget faktiskt är.
Den korpulente mannen som blåser i den lilla pipan pekar direkt mot Olympens absoluta mittpunkt och konstaterar med ett nöjt leende att ställningen nu är 1-1.
Samtidigt som han gör detta bryter solen fram och belyser hans lekamen, som för dagen skyls av en tröja som kanske borde varit en storlek större, eller kanske skulle den trinda buken varit en storlek mindre?
Nu ändrar sig förutsättningarna lite och de mörka motståndarna börjar förstå vilken kraft dessa bevingade Hjulsbrokrigare besitter, så motdraget från deras sida blir att tidigare sparka den lilla projektilen längre ifrån sin egna sida av den avlånga spelplanen och försöka träffa någon av de två framskjutna soldater som tappert men föga framgångsrikt försöker kopiera Carl af Ica Maxis tunga attacker i den andra änden av planen.
Resultatet av detta blir dock att Hjulsbros vackraste istället tog tag i den beryktade taktpinnen och styrde och ställde med de mörka motståndarna, som mer och mer framstod som dassigt gråfärgade.
Den korpulenta mannen med den lilla tröjan blåste så plötsligt i sin svarta pipa och förkunnade att det nu var dags för saft och kakor.
När Hjulsbros vackraste åter äntrade planen syntes direkt att de tydligt fått order om att anfalla på full front och inte ta några fångar.
Ursinnigt störtade Mattsson in i straffområdets bortre del och bemötte den lilla projektilen (som ditförpassats av Tedda) med sidan av sina vackra rosa damskor och placerade lugnt och enkelt bollen bakom den stappliga mannen i annorlunda krigsmundering som befinner sig i de bakre regionerna av de ondas armé.
2-1 var nu ställningen, och kriget tycktes vunnet, men man ska inte ropa hej förrän björnen är skjuten, (eller som de säger i Österrike: Man ska inte ropa hej förrän man är ute ur källaren...) och mycket riktigt hade de ondskefulla ytterligare en joker i leken.
Plötsligt passerade en vacker nymf (naturligtvis inhyrd av de onda) på vägen utanför Olympen, och medans de goda blå krigarna var upptagna med diverse busvisslingar och muskelvisande så passade de onda på att rulla dit en boll bakom den till synes kärlekskranke väktaren i den blå armen, och helt plötsligt hade krigslyckan återigen vänt och ställningen var 2-2!
Dock kunde inget stoppa de goda denna dag, och kort därefter förpassade återigen Tedda den runda projektilen i riktning mot de ondas straffområde där de blås egen herkules, Carl af Ica Maxi låter projektilen träffa hans landsväg till bringa innan han med en spark över sitt eget huvud placerar in projektilen bakom den nu märkbart förvirrade väktaren, och 3-2 är ett faktum och ett rättvist sådant!
Plötsligt slocknar så den belysning som kriget igenom lyst upp kombatanterna, men den korpulente mannen med den lilla tröjan tittade på sin handled och konstaterade att det endast återstod 1.5 miinuter innan det återigen var dags för saft och kakor, därför lät han kriget fortgå en kort stund innan han blåste i den lilla svarta visselpipan och förkunnade att de goda hade segrat.
Han förkunnade även att den 25 Juni i fortsättningen skall betraktas som den dag ljuset återvände till Linköping och de mörka krafterna förvisades till sin hemvist i Boxholm!
I det för tvagning och ombyte avsedda rummet skallade segersången till långt in på natten, och bägare med gudadryck skickades runt till de stolta krigarna som för alltid ska leva i våra minnen!
I ett närliggande rum valde de onda att överlämna städningen åt någon annan innan de satte sig i sina motoriserade transportmedel och återvände ut i vildmarken där de enligt ryktet snabbt komponerade ett brev till den korpulente mannens överordnade i vilket de lät meddela att de utsatts för en fruktansvärd orättvisa, de kunde inte riktigt redogöra för vad det var som var orättvist, men orättvist var det icke desto mindre!."
Kommentarer
-
Pelle 27 jun 2012
Haha galet bra Homeros
-
Brandt 27 jun 2012
Jaha, då var det kissprov beställt, något måste rökts på när denna vackra saga skrev :D
-
Joel 28 jun 2012
Det är så vackert att man blir tårögd!
Kommentarer