Laguppställning
Ledare
Referat
Vinst i den tuffaste matchen hittills...
15 maj 2015 2 kommentarer
Vi har en bra uppladdning. Mycket skratt och glädje men också ett tydligt fokus. Alla vet att denna matchen betyder en hel del. Alet har gått som tåget och imponerat. Inför matchen låg de i delad serieledning.
Matchen drar igång i ett ruskigt tempo. Båda lagen fajtas om att ta kommandot. Efter fem minuter hade Alet vunnit den kampen.
Vi blev tagna på sängen. De var mycket bättre än vad vi föreställt oss. Jag skulle vilja påstå att deras första tjugo slår både Leikin och Centern, spelmässigt sett.
Ganska snabbt insåg vi att det gällde att rida ut den första stormen. Det skulle vara en fysisk och mental omöjlighet för Alet att spela med så högintensiv rörelse framåt, och en så ultra-rivig defensiv hemåt, om de inte fick utdelning.
(Andningspaus på grund av en väldigt lång mening...)
Och det var nära, minst sagt. Ett långskott i ribban och en nick strax utanför var deras bästa lägen.
Mitt i Alets press såg vi också deras svagheter. Deras förmåga att överpopulera kanterna gjorde dem sårbara hemåt. Varje gång vi utmanade på kanterna, via snabba omställningar, såg det farligt ut.
Tre saker tog oss in i matchen:
- Vi resignerade och slutade att pressa högt.
- Vi började droppa längre bollar istället för att spela vårt kortpassningsspel.
- Att vi lyckades freda vårt mål första 20 min.
Efter halvtimmen spelad bjöds vi in i matchen. JP tog den (ack så) viktiga löpningen för att stressa deras målvakt. En löpning som resulterar i ett fall av tjugo. Målvakten blev stressad och gav bort bollen. JP var där och petade in den.
Målet kom säkert som en chock för Alet och per omgående tappade de lite energi.
Vårt andra mål var en "kollektiv delikatess". Lite till mans brukar vi fotbollstränare slänga oss med uttrycket "världsklass", det stämmer såklart sällan överens med verkligheten. Frågan är om detta målet inte lever upp till begreppet, på riktigt.
Uppspel från ytterback. Innermitt fördelar ut till ytter som gör sin gubbe och frispelar vår center. Istället för att avsluta frispelar han i sin tur vår andre innermitt. Och han, frispelar vår ytter på andra sidan (istället för att skjuta själv?!), som lägger bollen i öppet mål från en meters avstånd. Anton - Dennis - Charlie - Möller - Noak - JP. Allt sker inom loppet av 6 sekunder och 8 touch.
Om vårt första mål var viktigt för matchbilden (matchavgörande, till och med?), var vårt andra oerhört viktigt för den mentala matchen.
Oftast när ett lag är så överlägset bollförande som Alet var första tjugo, brukar motståndarna ha ganska få och förutsägbara verktyg för att hota. Det är långa chansbollar och fasta. Lycka-till-spel, helt enkelt.
Att då drabbas av ett baklängesmål av denna karaktären satte säkert en del griller i deras huvuden.
Strax därpå gör vi även vårt tredje mål, signerat hela vår kedja. Inspel från höger, screen/touch(?) centralt och säkert avslut upp i taket från vänster.
Alla mål gjordes av JP, som därmed stod för ett äkta hattrick (JP, fick du matchbollen?).
Vi är faktiskt nära att göra ett fjärde mål innan domaren blåser av för halvtid.
Alla vid sidan är fyllda av varierade känslor, nån form av euforisk total-förvirring. Vad fan hände egentligen första 45?
I halvtid fick spelarna oförtjänt lite beröm, nästan inget alls. Anledningen var vi visste att det skulle krävas ett enormt jobb för att bärga andra halvlek. Just därför var det viktigt att verkligen nolla skallarna. Vi skulle också, på ett ännu tydligare sätt, underkasta oss och låta Alet fortsätta att vara bollförande.
Vi förtydligade de direktiv vi gav i flygande fläng under första halvlek. Hur vi skulle arbeta i det sittande positionsspelet, vilka spelare som inte fick vara bollförande och hur vi, faktiskt, skulle bära oss åt för att kunna vila utan boll.
Starten av andra halvlek är inte bra från vår sida. Alet kom loss på kanterna för enkelt. Låt vara att deras inlägg inte skapade nån större oreda men det var direkt onödigt att utsätta oss för den risken pga att vi låg fel i vårt press-understödsspel.
Alets förväntade ultrapress uteblir dock. Efter tio minuter började spelet att jämnas ut. Våra anfall blev längre och vi spelade med ett annat lugn. All heder till vår backlinje som ofta lyckades spela sig ur trånga situationer. Dessutom hade vi adress eller åtminstone en konstruktiv tanke i rensbollarna.
I den 65 minuten dödar vi matchen. Noak sliter sig loss och sprintar sig fram till ett friläge. Istället för att avsluta frispelar han Charlie som avslutar i (mer eller mindre) öppet mål.
Resterande period känns ganska trygg. Alet var nära vid ett par tillfällen men differensen var för stor för att skapa oro.
Vi lyckas hålla nollan och vinner med 4-0.
Summering:
Först och främst. Om Alet gjort mål under första 20, hade vi fått en tung uppförsbacke. Vi är riktigt illa ute vid ett par tillfällen. Och inte nog med det, vi hade mycket att skruva på för att komma rätt i vår press.
På ett imponerade sätt agerar vi responsivt och ändrar vårt ordinarie upplägg. Ett måste men likväl svårt att genomföra mitt i en halvlek. Vi ledare är nöjda med vår aktiva coaching men spelarna kändes mer eller mindre förberedda på direktiven. De märkte själva att vi var tvungna att agera. Annars hade första halvlek bara blivit en lång väntan på Alets första mål.
Enda gången vi backar, är när vi tar sats
Det är ett talesätt som passar väl in på hur vi agerade. Vi backade hem men oj oj oj vad tryckte på framåt när vi väl gavs chansen.
Alet har fått mycket beröm, resultatet var inte rättvist men efter 90 spelade får vi nog säga att vi var värda att vinna. Slår vi samman alla ingredienser - taktik, defensiv, offensiv, effektivitet, löpningar med och utan boll - vinner vi på poäng, vilket slutresultatet vittnar om.
Varför? Jo, för att vi arbetade kopiöst hårt. För att det faktiskt var Alet som inte orkade att trycka hela vägen. Och för att vi var oerhört ödmjuka i allt ifrån framspelningar till det defensiva arbetet.
Och framför allt, vår - gränsfall till religiösa - tro på att göra mål.
Det var en stor seger för kollektivet och vårt defensiva positionsspel. Extra kul då vi gnuggat just detta de senaste veckorna.
Förutom ovan finns det ett par saker som utmärker sig lite extra:
Våra mål, på tal om tro och religion. JP tar en toklöpning och stressar fram ettan. En löpning som oftast bara innebär att det är lika lång väg tillbaka.
Detsamma gäller vid vårt andra mål. Varför fortsätter Noak löpa när Möller har fritt skottläge? Vad gör ens JP på bakre stolpen när Noak har ett ännu bättre läge än Möller?
Och vid vårt fjärde mål. Hur orkar Noak, som är fullständigt slut, ta en 50-meters löpning med boll? Varför springer Charlie med, lika långt, när Noak mycket väl kunde (borde, till och med?) avslutat på egen hand?
Med Dennis i spetsen vann vi tillbaka mittfältet i andra halvlek. Det började kosta smärta för Alet att konsekvent använda sina innermiffältare i uppspelen.
Noak löper ca två mil.
Alexanders fyra, ruskigt tuffa, brytningar i andra. Det kanske känns konstigt att nämna i en match full av speltekniska delikatesser från båda lag men frågar ni mig, gjorde de en jävla nytta. Det skapade eftertanke hos motståndarna och gjorde rejält ont. Endast en blev frispark, vilket är viktigt att nämna.
Summa summarum. En väldigt bra match från båda lagen. Fullt fokus på fin fotboll. En riktigt bra domare och inte ett enda gult kort.
I alla matcher, vinster som förluster, ska vi ta lärdomar. Det är en viktig pusselbit i våra försök att ständigt bli bättre och rikare på erfarenheter. Efter fem spelade matcher är en sak säker. Alla GIF/VIF-spelare anno 2015 vet att det hårda arbetet ligger bakom all framgång. Det har vi redan nu fått facit på.
Förutom ovan kommentarer delar vi inte ut några plus. Det var som sagt en kollektiv urladdning där alla bidrog. Hela vägen från målskyttar och startspelare till lagledare och avbytare.
Vi tackar vår storpublik <3, domaren och ett väldigt duktigt Alet för matchen.
Kommentarer
-
Benny!!!!! 15 maj 2015
Mycket bra skrivet, stämmer till punkt å pricka.
Vill även ge en eloge till tränarna som gjort ett mycket bra jobb.
;) -
Kim 17 maj 2015
Tack Benny. Du en av våra Ultras! :)
Kommentarer