Dela nyhet
Kollektiv kollaps och derbyförlust...
9 sep 2019 0 kommentarer
Vi stod för säsongens sämsta insats när vi gästade Skärblacka och blev också rejält manglade av ett hungrigt hemmalag.
Slutsiffrorna skrevs till 3-0 men kunde varit större.
Som tränare ber jag om ursäkt för lagets insats till våra supportrar som tog sig tid att komma och stötta oss.
Vi lovar på bättring till nästa helg!
Under lördagen var det dags för årets näst sista derby när vi gästade Skärblacka för ett spännande möte i omgång nummer 19.
Förutsättningarna var på förhand minst sagt delikata med tanke på den jämna tabellen där vi tillsammans med just Skärblacka och tre-fyra lag till krigar runt de nedre strecken och det var mycket som talade för en het match full av fysiskt spel och tuffa dueller när det var så viktiga poäng på spel.
Då var det synd att vi verkade ha lämnat blåställen hemma och istället tagit på oss pojklagsdressen.
Maken till håglöst agerande har jag inte varit med om i tävlingssammanhang med detta gäng tidigare.
Man kan alltid förlora fotbollsmatcher men sättet vi förlorade denna match på svider i det blå tränarhjärtat.
Runt 200 personer hade tagit sig till Skärblacka IP för att bevittna derbyt där båda lagen behövde poängen för att skapa sig bästa möjliga förutsättningar att hänga kvar i division 3 inför den rafflande avslutningen på serien.
Vädret hade inledningsvis svårt att bestämma sig om det skulle landa i grå höstskrud med lätta regnstänk eller i sensommarvärme och en hyfsat värmande sol.
Det blev tillslut det senare alternativet.
Och det var det enda som var glädjande för den blå publiken denna eftermiddag.
För spelet på planen värmde knappast någon bortasupporter.
Redan från start märktes en markant skillnad mellan lagen i sättet att ta sig an matchen.
Det röda hemmalaget drev på varandra, klev in i närkamper och agerade med beslutsamhet både offensivt och defensivt.
De firade stora triumfer på kanterna där de fick ett enormt övertag med sina speediga spelare och centralt fick dom hav av yta att operera på då vi mest stod och tittade på.
Våra anfall bestod mest av individuella utflykter utan mål och mening och de få gånger vi ändå lyckades ta oss fram i bra positioner med bollen för inspel fanns det ingen spelare med blå dress som tagit sig in i boxen.
Det kändes som en tidsfråga innan Skärblacka skulle få utdelning och mycket riktigt kom målet också.
I den 26:e minuten tilldömdes man en straff efter att man återigen tagit sig förbi i djupled.
Martin i vårt mål kom ut för att avvärja men hemmaspelaren kom först in i situationen och gick omkull.
TIF-bekantingen Dzenis Halilovic, som i och med övergången till Blacka nu representerade sin fjärde klubb för säsongen, satte straffen hårt till höger om Martin och 1-0 var ett faktum.
Det var helt logiskt sett till matchbilden så långt.
Man hoppades att detta skulle bli en väckarklocka för gänget men vi fortsatte på samma sömniga vis resten av halvleken och ska vara glada att det bara stod 1-0 i paus.
Med matchen mot Lindö på Atlaslunden i minnet hoppades jag på samma reaktion denna eftermiddag.
Då gick vi till paus med liknande förutsättningar och kom ut som ett helt nytt lag till den andra halvleken och vände också matchen till vår fördel.
Vi snackade igenom läget och var överens om att det behövdes en rejäl uppryckning.
Jag efterlyste lite jävlaranamma ute på planen.
Det var dags att kliva dit i närkamper, jobba tillsammans och betydligt aggressivare i vårt försvarsspel samt att börja agera i offensiven.
Det går inte att vinna fotbollsmatcher stillastående...
Någonstans kände jag att det trots vår insats så långt fanns möjligheter att vända detta.
Med tanke på hur bedrövliga vi varit så långt kunde det knappast bli sämre iallafall.
Andra halvlek blev också marginellt bättre från vår sida.
Viktor skapade ett par chanser och Lamin fick vår bästa möjlighet då han avslutade i fritt läge men hemmakeepern räddade till hörna.
Det är möjligt att ett mål hade hjälpt oss att skapa momentum och gett oss energi att höja vår nivå till acceptabel men det ville sig inte denna eftermiddag.
Hemmalaget tog tillvara på en retur efter hörna och återigen var det Dzenis som satte bollen i nät.
Den definitiva spiken i kistan kom sedan med kvarten kvar att spela när Blacka med en spelvändning helt plötsligt kom helt rena på sin högerkant.
Deras högerytter gjorde inga misstag när han avslutade distinkt förbi Martin till 3-0.
Ridå...
När slutsignalen gick kunde hemmalaget jubla över tre oerhört viktiga poäng medan vi lommade mot omklädningsrummet med hängande huvuden och en hel del att fundera över med tre omgångar kvar av årets seriespel.
Jag har sällan varit så besviken över en insats som jag var denna eftermiddag.
Man kan ha en mindre bra dag ute på planen och mellan varven kan det vara en, två eller kanske tre spelare som faller ur ramen men när hela kollektivet helt plötsligt står för en fullkomlig kollaps är det nästan svårt att ta in.
Att vi brister i kvalité i de tekniska momenten kan man leva med men när vi inte visar en större vilja att ta jobbet i en så pass viktig match blir jag oroad.
Söndagen ägnades åt en hel del självrannsakan och långa stunder framför spegeln.
Hur kunde jag misslyckas så enormt med att motivera gruppen denna gång?
Visst har förberedelserna varit aningen röriga och ett sent återbud från en sjuk Linus hjälpte knappast till när det redan saknas ett par spelare men det här är förutsättningar vi levt med under hela säsongen i princip.
Nu gäller det att släppa den här matchen och gå vidare.
Vi ska naturligtvis analysera den och försöka få svar på vad som gick fel men jag tror det mesta sitter i huvudet på spelarna.
Med tre omgångar kvar är det bara att konstatera att vi inte har råd med fler insatser som den mot Skärblacka.
Möten med kvaljagande Smedby, bottenkonkurrenterna Vimmerby och seriesegrarna i Tord väntar och för att vara helt säkra utan att vara beroende av andra resultat krävs minst sex poäng.
Då förstår alla vilken utmaning vi står inför om vi vill vara ett division 3 lag nästa säsong.
Det gäller att vi gillar läget nu.
På lördag väntar nytt derby när vi gästar Smedby.
Då hoppas jag verkligen vi visar oss från vår bästa sida för det kommer krävas en prestation utöver det vanliga om vi ska matcha serietvåan på deras hemmaplan.
Avslutningsvis passar vi på att gratulera IK Tord till seriesegern.
Att seriens bästa lag får fira sitt 100-års jubileum med avancemang är helt klart en prestation att lyfta på hatten för.
Lyckat till i division 2!
/Coach
Skärblacka IF-Torstorps IF 3-0 (1-0)
Målen:
1-0 (26) Dzenis Halilovic (straff)
2-0 (55) Dzenis Halilovic
3-0 (78) John Poikela
Varningar Skärblacka: Dzenis Halilovic, Maisam Jooya, Viktor Welander
Varningar Torstorp: Martin Elovsson, Viktor Björhn
Publik: 202
Laget: Martin Elovsson - Albin Svensson, Pontus Axelhed, Edvin Bulic, William Kiiskinen - Markus Karlberg (51), Max Skatka, William Jarehall (70), Bareq Alinnbjörk (70) - Sanel Hamzic (46), Viktor Björhn
Avbytare: Abdol Karouk (46), Lamin Jawara (51), Vicky Nsimba Arcange (70), Kelly Usabimana (70), Zack Jacobsson, Viggo Härnbro (mv)
Kommentarer