Europakonventionen – skyddet av mänskliga rättigheter i ett oroligt Europa
Det senaste årets dramatiska utveckling har starkt betonat de grundläggande värden Europa bygger på. Behovet av respekt för dessa värden förklarar Europarådets 46 medlemsstaters omedelbara fördömande av den ryska aggressionen på Ukraina och snabba beslut att utesluta Ryssland. Det är inte vilken konflikt som helst som uppstått. Den attackerar direkt de europeiska grundvärderingarna - mest auktoritativt uttryckta i Europakonventionen.
Konventionen är uteslutningen till trots, eller kanske just på grund av uteslutningen, av största betydelse för att bidra till att Europa hålls samman och lyckas expandera till de nya kandidatländerna så att dessa inte bryts loss från Europa och inlemmas in andra intressesfärer utan intresse för de värderingar som byggt Europa.
Avsikten med lunchanförandet är att öka förståelsen för Konventionens betydelse i Europa idag, särskilt genom dess unika system för att säkerställa respekt för Europadomstolens domar.
Ett tidigt tecken på systemets storpolitiska betydelse var att staterna redan 1950 accepterade ett överstatligt beslutsfattande som en nödvändig del av konventionens kollektiva garanti för demokrati, rättsstat och mänskliga rättigheter. Konventionen har genom åren skapat en paneuropeisk rättslig sfär och har haft stor betydelse för EU och dess utveckling, liksom för ekonomiska och sociala framsteg och mellanstatligt samarbete i Europa. Ett exempel på det senare är att handels- och samarbetsavtalet mellan EU och Storbritannien villkoras av att båda parten respekterar konventionen.
Konventionen har även fått ökad betydelse för att säkra att företag respekterar mänskliga rättigheter, särskilt på miljöområdet. Konventionens roll i klimatfrågor är just nu inför Europadomstolen.
Konventionens betydelse framgår också av det stora antal reformer systemet sätter igång pga enskilda klagomål. Under åren 2015-2020 fann Europarådets ministerkommitté att 1140 Europadomstolsdomar visade på problem i svarandestaten som påkallade ändringar av lagar mm, varav 700 avsåg EU-länder. De stöd och påtryckningsmedel som ingår i den kollektiva garantin har i allmänhet visat sig effektiva. Kommittén har t. ex. sedan 2020 fått Azerbajdzjan att släppa ett antal politiska fångar.
Konventionen, liksom Europarådets roll i det nya Europa, kommer att vara i fokus vid Rådets toppmöte i Reykjavik i maj i år. Det är också viktigt att mötet uppmärksammar resursbehovet, då det är tydligt att systemets effektivitet hotas av brist på resurser. Budgeten har i stort inte ökat sedan 2010. Är detta politisk klokskap i ett Europa som mer än någonsin verkar ha behov av enande krafter?
Talare: Fredrik Sundberg
f.d. chef för Europarådets avdelning för verkställigheten av Europadomstolens domar
Föreståndare för Institutet för Offentlig och Internationell Rätt, Stockholm
