SK Sifhälla bildades 1908 

och redan första året spelade klubben sin första match. Det skedde mot IFK Åmål och Säffles nya stolthet förlorade med 0-4. Det stod 0-4 redan i första halvlek och efteråt pratades det mest om vilken förnämlig andra halvlek hemmaspelarna hade gjort.

Klubben hade bildats tidigare samma år

av ett gäng kamrater som hade fått upp ögonen för det spännande lagspel som kring sekelskiftet svepte in i hela landet från England. Kamraterna samlades i Forslunds sadelmakeri på Fogdegatan, valde en styrelse och beslutade att omedelbart försöka ordna en spelplan. Den hittade man på Kotorget - där Nytorget ligger idag - där man på kort tid ställde i ordning en plan med omklädningsrum, flaggstänger och några träbänkar för eventuella åskådare. Omklädningsrummet var för övrigt ett gammalt ankhus som klubben hade köpt för 20 kronor och transporterat till planen.

Klubben hette i detta skede IF Sifhälla och det var inte förrän sommaren 1941 som SK Sifhälla bildades efter ett samgående med Säffle SK.

De första decennierna

förde Sifhälla en anonym tillvaro men en match är värd att notera speciellt, nämligen DM-finalen mot Degerfors 1917, den längsta seniormatch som spelats i Värmland, därtill i 30-gradig värme. Inte förrän i den andra förlängningen avgjordes matchen och då till Sifhällas fördel. Laget vann med 4-3. Detta är faktiskt den enda gången som Sifhälla lyckats vinna DM.

Den segern förändrade

dock inte särskilt mycket för Sifhälla som fick fortsätta att harva i de lägre serierna. Laget åkte upp och ned mellan fyran och femman och var på 40-talet till och med i botten av sexan. Men till slut skulle storhetstiden komma och då var det snubblande nära att Sifhälla hade gått ända upp i Allsvenskan.

Man kan säga att storhetstiden

tog sin början i div.V säsongen 1951-52. På den tiden avslutades serierna på våren. Sifhälla vann serien efter en osannolik slutspurt där 13-2 i sista matchen mot Nykroppa gjorde att laget vann serien på fler gjorda mål än Karlstads FF.

Samma säsong

gick Sifhälla till final i DM och mötte Degerfors som då låg i toppen av Allsvenskan. 2400 personer kom till Sporthälla för att se denna final som Degerfors vann med 6-1.

Stommen i detta skickliga lag 

var de unga Sifhälla-spelare som 1950 hade vunnit junior-DM och efter seriesegern i femman gick marschen uppåt i rekordfart. 1955 blev det serieseger i div.III. I laget spelade då profiler som Stig "Hallå" Andersson, Åke "Kula" Abrahamsson och Roger Andersson, spelare som i många år skulle skulle ge Sporthälla-publiken mycket att glädjas över.

När laget nu gick upp i tvåan gjorde man klubbens kanske bästa värvning någonsin då man lockade över Bertil Rylander från Kalmar FF, en av de bästa hemmaspelarna någonsin på Sporthälla. Första året i tvåan blev visserligen misslyckat och laget åkte ur men det tog bara ett år innan Sifhälla var tillbaka och sedan skulle laget spela i näst högsta serien ända till 1966.

Den här tiden är kantad av gyllene minnen

och till höjdpunkterna hör matchen mot Hammarby 1964 då det var över 5000 som kom till Sporthälla för att se Nacka Skoglund & co. Den officiella publiksiffran var 4562 personer vilket är publikrekord än idag.

Skidor, backhoppning, simning, bandy, bordtennis och orientering

är andra sporter där klubben haft framgångar. Flera av dagens idrottsklubbar i Säffle, bland annat Säffle Orienteringsklubb, Säffle Skidklubb och Säffle Simsällskap har sitt ursprung i Sifhälla.