KRÖNIKA. Att förlora med 0–3 eller 1–3 är oftast strunt samma. Men det finns tillfällen då det kan vara stor skillnad. Rimbos förlust med 1–3 mot Selånger i premiären är ett sådant tillfälle. Michaela Johanssons läckra reducering på stopptid i den andra halvleken kan i efterhand bli hur betydelsefull som helst.
Om det finns förluster med lyckligt slut var det här en sådan. När Michaela Johansson rann igenom i djupled och i halvt friläge läckert "skottlobbade" in 1–3 var matchen sedan länge körd för Rimbos del.
Men givetvis inte säsongen. Och det är därför det där målet av Johansson kan komma att bli hur viktigt som helst, för Rimbo i allmänhet, för Michaela Johansson i synnerhet.
TV OCH TEXT: Mardrömsstart för Rimbo i premiären
Först ska vi slå fast: Selånger kommer att tillhöra toppen i serien, tro mig. Laget är ungt, men har spelare som är födda på 00-talet som uppträder som de har rutin i överflöd. Laget hade en tydlig spelidé och uttalat innan match var att de ville kontrollera matchen. De gjorde det.
Rimbo hade visserligen massor av chanser att göra fler mål, att göra match av det, men där Selångerspelarna var bestämde och tveklösa, var Rimbo det motsatta, obeslutsamma och osäkra i avgörande lägen.
Det såg ut som att framför andra Matilda Ullström, som i övrigt var suverän och Therese Rizzo tvekade något ögonblick innan de tog sina avslut i alla lägen som de skickligt löpte sig till. När Selångersanfallarna, systrarna Olivia och Julia Wänglund, fick lägena så bara small det. Allt gick inte i mål, men beslutsamheten signalerade ett självförtroende i jämförelse med lite osäkra och stressade Rimboanfallare.
En som inte synbart tvekade och hade massor av chanser var Michaela Johansson, skytteligavinnaren från i fjol. Visst, hon väger lite för lätt i tjej-mot-tjej-situationerna, men det är ju inte i sådana hon ska hamna. När hon fick utnyttja sin snabbhet i djupled och fick rätt bollar visade hon att hon kommer att producera även i division 1. Det är nämligen inte många som hänger med när hon sätter fart. Dessutom gör hon allt annat än tvekar när lägena kommer, vilket visades när hon i offsideläge satte en boll i nät (i det läget MÅSTE en allt för osjälvisk passningsläggare Therese Rizzo ta eget avslut), när hon nöp till direkt på volley efter en hög långboll och, inte minst, när hon satte 1–3.
Michael Johansson är med för att göra mål. Och eftersom hon kanske inte har det allra starkaste psyket så blir hon ofta väldigt nedslagen när hon går mållös av planen.
Och vad sådant kan ställa till med i huvudet vet vi alla. Därför fick förlusten ett lyckligt slut. Rimbo fick äntligen utdelning, Michaela Johansson fick, efter matchens sista spark, lämna planen som den målskytt hon är.
Betydelsen av det kommer vi att få se framöver.
Jag kan inte skriva den här krönikan utan att nämna Julia Blomström, som tillsammans med Selångers anfallare Olivia Wänglund var bäst på planen. Blomström imponerade på så många sätt i sin defensiva mittfältsposition. För egen del imponerades jag mest av hennes förmåga att banne mig alltid vara på rätt plats. Alltid vinna boll, alltid stoppa eller fördröja motståndarnas anfall.
Blomström kom till Rimbo från Roslagsbro inför förra säsongen - hon har redan blommat ut till en av Rimbos absolut bästa spelare.
Så, trots förlusten - det finns mycket att hoppas på för Rimbo i återkomsten i division 1.
Kommentarer