Dela nyhet
Om siffror, hockeylust och att det enda vi vet om framtiden är att vi inte vet nåt om framtiden
16 feb 2018 0 kommentarer
191 - 66 - 135.
Eller:
49% - 17% - 34%.
Det var siffror som var viktiga i mitt liv när jag var coach på professionell nivå i Hockeyallsvenskan.
Sifforna sammanfattar i mångt och mycket mina åtta år i Hammarby, Oskarshamn och AIK. Vinna och förlora. Jag coachade sammanlagt 392 tävlingsmatcher och vann 191 (49%) av dom, spelade oavgjort i 66 (17%) och förlorade 135 (34%).
Är du tränare eller spelare på elitnivå så är drivkraften att vinna oerhört viktigt och avgörande. Det handlar inte bara om att det är väldigt mycket roligare att vinna, ditt jobb och din tillvaro hänger i mångt och mycket på det.
Ungdomshockey, och även till stora delar juniorhockey, är något annat. Givetvis är det fortfarande väldigt roligt och viktigt att vinna. Men det är inte helt avgörande som det är på elitnivå och det får aldrig bli viktigare än den långsiktiga utvecklingen och lusten som barn/ungdomar ska få känna när dom spelar ishockey.
Men just detta stöter jag på dagligen i mitt arbete som tränare och sportchef för barn och ungdomar. Att vinna matcher blir detsamma som att verksamheten är bra och lyckad, det är ett enkelt och tydligt sätt att bedöma det vi håller på med. Men ungdomshockey är inte elithockey.
Det finns en stor risk att vi inom ungdomshockeyn ger de tidigt utvecklade ett väldigt stort utrymme och fokus, ofta är det ju dom som gör att vi vinner matcherna. Många gånger kan det räcka att med att du har två, tre spelare som kommit längre i sin fysiska och tekniska utveckling för att laget ska vinna matcherna. Jag ser och hör ofta tränare, föräldrar och medspelare som ropar "Kör! Kör! Kör!" till den fysiskt och tekniskt mest dominanta ungdomsspelaren i laget.
Många är de som är senare i sin fysiska utveckling som får stå tillbaka, utan att få nödvändig uppmärksamhet och/eller stimulans. Givetvis är risken stor att många av dessa tröttnar och väljer att sluta med ishockey.
Men den där tidigt utvecklade spelaren då?
Den där spelaren som är större, snabbare och starkare än de andra. Ganska utmanande som coach måste jag faktiskt säga. Jag har själv stått och ropat ”Kör! Kör!” åt den där skridskostarka 13-åringen. Det är oerhört viktigt att vi stimulerar och guidar han/henne på ett riktigt sätt. En vacker dag är de andra ikapp och om spelaren då ’bara’ har levt på sin storlek och styrka under ungdomsåren kommer han/hon få problem. Kanske är det rätt att den tidigt utvecklade spelaren får en extra stimulans genom att träna och spela med äldre.
Men enligt mig är det inte alltid den bästa lösningen. Ännu bättre, tycker jag, är att han/hon får en utvecklande coachning i spelet. Uppmuntras till att passa pucken mycket mer. Göra sina medspelare bättre. Lära sig liret istället för att bara bygga sitt spel på fart och kraft. Egenskaper som definitivt blir oerhört viktiga när spelarna blir äldre.
Men vad vet vi vad som händer i framtiden?
Har vi förmågan att bedöma unga personers möjlighet att bli framgångsrika hockeyspelare när de blir äldre?
Absolut inte enligt mig.
Och jag får medhåll varje gång jag pratar med olika NHL-scouter, som rimligtvis borde vara de i branschen som är bäst på att bedömma en spelares potential. I stort sett alla scouter säger att det är omöjligt att bedöma en 16-17-årings framtidsutsikter. Det är så oerhört mycket som händer när spelarna kommer upp i de äldre tonåren.
Men trots det hör jag ofta ungdomstränare och inte minst många föräldrar komma med långt gångna slutsatser om unga spelare, om den där 12-åringen som kommer att bli riktigt bra samtidigt som den där 11-åringen som inte har förutsättningarna att bli en duktig hockeyspelare.
Förödande för ishockeyn om det kortsiktiga får styra över det långsiktiga inom ungdomsishockeyn. Vi ska ge barnen och ungdomarna, oavsett hur långt de kommit i sin fysiska, tekniska och spelmässiga utveckling, verktygen de behöver och framförallt kommer att behöva ute på isen.
Vi ska utmana, stimulera och utbilda dem i spelet. Ge dem en förståelse (hockey sense) och respekt för spelet men också förmågan att lösa svåra och utmanande situationer på egen hand. Men framförallt ska vi hjälpa dem att bli förälskade i världens bästa sport. Lusten i centrum.
Vi ska ge så många som möjligt förutsättningarna att senare kunna fatta sina egna beslut om hur hårt och mycket de ska satsa på sin ishockey. Ingen ska behöva tvingas sluta eller tröttna på ishockey för att deras 11-12-åriga kroppar inte kommit lika långt i utvecklingen som några av deras lagkompisar.
Daniel Broberg
Sportchef, SDE Hockey
Läs mer om Daniel tankar kring hockeyn på Brobergs Blogg.
Kommentarer