Dela nyhet
Uddapoängsmatcherna
19 jan 2021 1 kommentar
Ingenting inom idrotten är så förkrossande, eller euforiskt, som en förlust eller en vinst med minsta möjliga marginal. Matchutgången är givetvis densamma oavsett om man vinner med en poäng eller med 20. Trods det så bränner sig uddapoängsmatcherna kvar i sinnet lite sådär extra.
I amerikansk fotboll betyder ofta en förlust med en poäng att hade bara den där lilla detaljen klickat så hade slutresultatet sett annorlunda ut. Kanske missades en extrapoängsspark från ynka 18 meter, eller i första halvlek var man kanske för metodisk och satsade på säkra trepoängare medans motståndaren gjorde touchdowns. Som värst kanske man blev för kaxig och tyckte att man skulle sätta tonen tidigt med ett tvåpoängsförsök på marken istället för att sparka bollen och blev mosad på mållinjen.
Man är nästan alltid lite extra medskyldig som tränare när man förlorar med en poäng. I bästa fall kan man skylla på sina specialister och gå längs sidlinjen och säga att “den där karln kan vi aldrig ha med i ett lag igen”. Men till sist och syvende kommer publiken sucka och ifrågasätta vad tränaren sysslar med egentligen.
Myntets andra sida; uddapoängsvinsten, bevisar givetvis vilket geni tränaren är. Vilken specialist han har tränat upp som satte alla sina extrapoäng medans motståndarna missade en och vilken stabilt anfall han har som kan göra touchdown efter touchdown medans det andra laget reduceras till trepoängare. Eller kanske såg han någonting som vi andra missade när han valde att gå för två poäng och tryckte in både boll och försvarare i deras eget målområde.
I vilket fall står det helt klart att uddapoängsmatcher är speciella. Tyresö har spelat i sju sådana matcher genom tiderna. Superseriepremiären, bland annat, var en vinst med 25-24 mot gästande Örebro. Men en match står ut bland alla andra:
Guldåret 2001 var märkligt på alla sätt och vis. Serieupplägget var udda och det var två tabeller som skulle räknas ut inom samma säsong. Tyresö rivstartade med sex vinster på de sju första matcherna och tappade bara en tvåpoängsförlust mot Stockholm. Formen var god, och trots avslut med två hemmaförluster räckte det till en andraplacering i grundserien. Efter det skulle det spelas så kallade placeringsmatcher och Tyresö förlorade ytterligare två matcher.
Tabellen räknades om och Tyresö hade halkat ner till en tredjeplats och förlorat hemmafördel i semifinalen. Det blev en tung utmaning att åka till Pinbacken med fyra raka förluster i bagaget för att spela mot formstarka Arlanda.
Det blev en match som böljade fram och tillbaka inför storpublik. Arlandas kubanske offensiva back Aris Sanchez gjorde en toppmatch med fyra touchdowns och nära 100 yards på marken. Om Arlanda var starka på marken så var Tyresö starkast i luften. Tredjereceivern Michael Sundberg överskuggade sina stjärnkollegor Granqvist och Perlström med en insats på hela 135 yards.
Med dryga tre minuter kvar att spela var resultatet oavgjort, 34-34. Arlanda tuggade sig långsamt uppför fältet och lät klockan gå. Med 37 sekunder kvar på klockan överraskade hemmalaget ett Tyresöförsvar som låst in sig på Aris Sanchez och passade istället för en ledning med sju poäng.
Efter en djup avspark och en bra retur drog Arlanda på sig en stor bestraffning och Tyresö tackade och bockade för det fina utgångsläget. Anfallet tog vara på de återstående 29 sekunderna på klockan och samtidigt som den slog om till noll så sprang Tyresös eminente spelfördelare Goree bollen över mållinjen för reducering till 40-41. Men vad gör man egentligen om man redan har missat två korta sparkar under en och samma match? Tyresö valde att riskera en halvsäker kvittering för ett högst osäkert tvåpoängsförsök till vinst.
Tyresö valde att attackera dubbelt med Goree och kraftfulle offensiva backen och närkingen Mikael Alpäng i ett så kallat optionspel. Goree sprang själv med bollen och när han blev översvärmad av Arlandaförsvarare snärtade han bollen lateralt till Alpäng som tog sig in i målområdet för vinst med 42-41.
Några av er kanske minns hur enormt rafflande den efterföljande SM-finalen var. Faktum är, att om du frågar en del av de spelare som var med när det begav sig, så kommer många att säga att semifinalen mot Arlanda var en större känsla.
Det står hur som helst fast att enpoängsmatcher är speciella drabbningar som vi minns vare sig det blev vinst eller förlust. Det är bara känslan som är annorlunda.
Samtliga uddapoängsmatcher:
1995, Eskilstuna borta. Vinst 7-6.
1996, Nyköping borta. Förlust 6-7.
1997, Nyköping hemma. Vinst 7-6.
1998, Örebro hemma. Vinst 25-24.
2001, Arlanda borta. Vinst 42-41.
2003, Arlanda hemma. Förlust 34-35.
2004, Arlanda borta. Förlust 21-22.
Kommentarer
Jörgen Lejon 19 jan 2021
Fin skrivet om en riktigt härlig dag