Dela nyhet
Ur arkivet: Ett halvt sekel i NIF:s tjänst
20 maj 2021
Jan Magnfält är en person som med gott samvete kan sälla sig till skaran eldsjälar då han under nästan ett halvt sekel arbetat för klubben i sitt hjärta. Och även om han nu växlar ner något kan du lita på att det blir många fler.
-Min mamma som föddes 1921 var väldigt bandyintresserad och bl.a. bevittnade SM-guldet vid Perstorpsgölen 1949. Tidigt tog hon med mig på bandy och till Gamla IP (där Lidl ligger idag) fast det jag minns mest är att jag frös om fötterna berättar Jan.
Det var så det alltså började och föga anade Jan eller ”Janne” att hans mammas intresse skulle i mångt och mycket prägla även sonens liv.
-När Skogsvallen sedan invigdes var jag där, det var marschaller överallt och det fanns ett lotteri som kostade 1kr/lotten. Mycket riktigt vann jag också när lottnummer 1 (praktiskt!) drogs som vinstlott. Priset var en resa till Mallorca till ett värde av 500 kr, det motsvarade ca två månadshyror på den tiden. Vi bodde i Runneryd och jag minns att vi alltid var 10-15 personer som tillsammans gick över hela staden upp till Skogsvallen för att se på NIF, intresset var enormt på den tiden vill jag minnas.
Engagemanget i NIF började med siffror
Med ett rejält jämfotahopp förflyttar vi oss nu till tidigt 70-tal, det var då den ideella banan tog fart i NIF för Jan.
-Det var en herre vid namn Mats-Ove Bruce som undrade om jag inte kunde klättra upp i tornet och ändra siffrorna som visade ställningen i de övriga matcherna.
-Jo, det kan jag väl sa jag och klättrade upp. Där uppe fanns en telefon dit sekretariatet ringde när de hade ett resultat från en annan match och då ändrade jag på siffrorna.
Mannen som lyfte på luren och ringde upp till Jan är samma man som än idag sköter snacket i ”seket” vid namn Eilert. Men snart skulle Jan få byta kylan på tornet mot värmen i seket även han.
-Det var 75,76 någon gång då den elektriska tavlan kom och jag flyttade inomhus. Jag svarade i telefon när tidningarna ringde men vi hade också en telebrygga med de andra arenorna: ”Nässjö IF kom in, då var det kvitterat på Skogsvallen” och man fick hålla tyst däremellan så vi inte pratade i mun på varandra. Där satt jag ända till 2009.
Nytt jobb med siffrorna
Jans involvering i NIF började alltså med siffror och det var även med siffror han skulle komma att göra sitt starkaste avtryck i NIF.
-Dag Persson, då i NIF:s styrelse frågade om jag kunde bli suppleant i styrelsen och det dröjde inte länge innan jag även fick frågan om jag kunde starta upp en sponsorgrupp (marknadsgruppen idag), dittills skedde detta arbete endast sporadiskt och i mån av tid av vår dåvarande ordförande Jan Hallenborg.
Dag Persson fick vackert ingå själv i denna grupp, dagens ordförande Greger Phalén gick också med och som mest hade jag själv ansvaret för 37 sponsorer.
De som vet, de vet. Ungefär så kan man sammanfatta vilket enormt arbete det ligger bakom när man arbetar med sponsorer. Och även om Jan nu 2019 kliver ur, 10 år efter det att Jan först startade gruppen så inte upphör insatserna för klubben i Jans hjärta för det.
-Det har tagit mycket tid och energi, det har det. Men samtidigt har jag och min fru haft lyxen att bara jobba när vi vill och ta de jobb vi vill. Vid sidan av har vi barnbarn men det är inte så ofta. Jag kommer fortsatt sälja säsongskort och stå redo med lotter innanför entrén i arenan när det är A-lagsmatcher.
Sedan 1971 har Jan engagerat sig i NIF, nästan 50 år och ett halvt sekel. ”Om alla arbetade för föreningen i minst 50 år var så löser det sig” svarar Jan när man frågar om marknadsgruppens framtid utan sin stjärna och lagkapten på skutan. Han säger också att om varje sponsor skulle ge någon tusenlapp mer var så skulle det innebära enormt förbättrade möjligheter för klubben men att det knappast är troligt. Personer som vill jobba ideellt med sponsorer växer heller inte på träd men kanske skulle en, två större sponsorer vara lösningen tror Jan. Kanske sälja arenanamnet?
Svaren ligger i framtiden men Jan kan i.a. f. konstatera att stenen kommit i rullning och att sponsorintäkterna fördubblats under hans 10 år.
Bästa och värsta minnena
Efter frågan om Jans bästa minnen från NIF kommer en längre tystnad innan svaret ändå är självklart.
-Det måste var ett år när vi gått upp. I början på 90-talet med Ola Fredricson och Stefan Gustavsson i laget. Jag minns än Olas första mål som kom i debuten, vilket mål!
Det tyngsta minnet kommer snabbare och mer som en följd på förra svaret.
-Den stora sorgen är alltid när vi åkt ur. I början på 70-talet, Vänersborg borta och vår Bengt-Åke Gustafsson fick käkbenet avslaget. Vi förlorade och fick inte spela vidare i högsta serien.
Vårt samtal pågår både länge och väl som det ofta blir när likasinnade pratar om sitt lag. Men kanske behövs inte 50 år per man och kvinna. Hade vi bara haft fler eldsjälar som Jan, som inte tvekar när det förvisso tunga men kreativa och roliga arbetet med ekonomin kallar. Då kommer de bästa minnena med NIF både fortare och de ligger framför oss.
Artikeln är hämtad ur arkivet och "Säsongsguiden 2019" som tidigare endast publicerats i tryckt upplaga.