Dela nyhet
PG på äventyr: Aha, kan bandy vara så här stort?!
24 jul 2019
Så hände det ofattbara, Patrik ”PG” Gustafsson blev gul. Efter NIF:s drömmar om ett snabbt återtåg till högsta serien grusats på arenor som Skarpe Nord och Stångebro var han nu redo att ta klivet och lämna moderklubben för att ge drömmen om spel med och mot de bästa en ny match.
2003 är året då Irak fick påhälsning av USA med kompisar och Skype såg dagens ljus. Det var också då vår PG blev gul. Inom lagidrott och i supporterkretsar rullar begreppet ”förbjudna övergångar” förbi då och då. Från Nässjö IF till Vetlanda BK är definitivt en övergång som ryms inom detta begrepp hos oss supporters.
Samtidigt var ”PG”:s val inför säsongen 03/04 att gå till grannklubben i gult både förståeligt och smart, i.a. f i efterhand. Det var också i Vetlanda han skulle utvecklas som spelare som sedan skulle få uppleva både rysk isande kyla och Uppsalas festligheter.
-Det var ju rätt hett lagen emellan när vi möttes i högsta serien sist, VBK och vi i NIF. Efter NIF:s degradering var jag och såg VBK spela flera gånger och det var ju något annat och visst med elitseriespel (allsvenskt spel som det hette då). Jag var absolut inte färdig med NIF men jag ville verkligen så spela i högsta serien och kände mig redo att pröva säger PG, fullt medveten att han inte var garanterad en enda spelminut utan var tvungen att kämpa för varje mm och sekund på Tjustkulle.
När PG första gången mötte sina nya lagkompisar i VBK möttes han av flera bekanta ansikten, NIF:are som Jakob Säleby, Björn Runbom och inte minst Rolf Hedberg som nog räknas av många VBK:are som mer gul än blå efter alla säsonger för gult. Även Sergej In-Fa-Lin hade gjort matcher för NIF och Fredrik Johansson skulle göra det. En skridskokämpe vid namn Björn Einarsson skulle också bli en vänskap för livet och bli en del av NIF.
Tog chansen
Precis som PG såg chansen att spela i elitserien och tog den, likadant såg högg han när öppningen till spel i sin nya klubb uppenbarade sig.
-Det var under försäsongen som Stefan Sjöblad blev skadad och det blev en öppning för mig som ytterhalv. Det gick också fantastiskt bra och jag blev kvar där på halven minns PG.
För många är klivet en division upp stort men svaret på varför han lyckades kommer lika lugnt och sansat uttryckt som om det vore självklart för varje ung lirare med stora drömmar.
-Jag prioriterade bandyn, spelade enkelt och utnyttjade mina styrkor som passningsspelet. Sedan var jag redo både sportsligt och i skallen. Vi var bra mot bättre motstånd men sämre mot sämre. Sedan hade vi uppenbarligen en förkärlek till att förlora med uddamålet också vill PG dra sig till minnes.
Spel i österled och en oväntad entré
Att det gick bra för PG i sin nya klubb var uppenbart. Var det inte det för alla så blev det definitivt det när samme PG skulle få dra på sig landslagströjan för att representera sitt land i österled.
Först skulle dock PG få uppleva den ryska kulturen via en uppvisningsmatch när ortens Ikea slog upp dörrarna i Kazan. Ett träningsläger med VBK i Kemorovo och uttagning till ett talanglandslag samtidigt som stormen Gudrun härjade hemma i Sverige gjorde att antalet besök i österled nu var uppe i tre till antalet.
I VBK hade PG fått spela både med etablerade stjärnor men även några lovande lirare som idag tillhör toppskiktet i Sverige.
-Jag vill minnas att vi mötte Edsbyn på bortais i kvartsfinalspelet. På läktaren och i Kullen Fans fanns en viss Johan Löfstedt och hejade fram sitt lag på bortaplan. Försäsongen därpå var han med och tränade med oss och det skulle faktiskt bli en rätt hyfsad bandyspelare säger PG med ett flin.
-I början när Johan kom upp var tunnlar och klubba-skridsko mer regel än undantag, resten är historia. Vi värvade han från läktaren och Kullen Fans säger han skrattandes och undrar om vi i Röda Bollen har någon talang över.
Nja svarar jag, trots ett silver i supporter-SM i Ljusdal några år tillbaka och stundtals propagandaspel hade jag ingen Löfstedt över faktiskt.
Skottet i Falun
Nej, vi syftar inte på de tragiska och mörka händelser som utspelade sig i Falun 1994 utan den kanon PG stod för 2007 då han på hörna skickade bollen hårt som satan genom nätet och ut på gatan.
-Det var på den tiden då man precis hade börjat sända lite mer bandy än SM-finalen. Det var Falun borta på Lugnet och i någon fortsättningsserie. Vi fick en högerhörna som jag smällde upp i nättaket. Tyckte i.a.f. jag. Bollen studsade konstigt rakt upp i luften och jag förstod att den var inne men domaren såg inte bollen. Istället blev det en farlig kontring emot oss.
Det var nog mål erkände även Jonas ”Skorven” Persson som sedermera lämnade Falun för att bli lagkamrat med PG i VBK under flera år.
Åren tickade på
VBK kunde stoltsera med både namnkunniga spelare och framtidslöften. Lagbygget ville dock aldrig riktigt lyfta och allt som vanligast var det stopp i kvarten. Några notiser är dock att klubben 2004 av Aftonbladets läsare röstades fram som innehavare av Sveriges fulaste tröja, alla kategorier.
Man slog NIF i kvalet till Svenska Cupen på Skogsvallen med fyra spelare med NIF som moderklubb (PG, Patrik Styrbjörn, Rolf Hedberg och Magnus Karlsson). En viss comebackande Jonas Claesson fanns också i laget och saknades det krydda i tillvaron hade PG Daniel Svedberg och Stefan Nordén som lagkamrater att tillgå.
-Med dem i laget kunde det hända precis vad som helst slår PG fast men det skulle också hända saker vid sidan av isen.
-Jag pluggade marknadsföring på Träcentrum i Nässjö och där träffade jag Björn Einarsson i VBK. Han hade väl en viss del i att jag faktiskt valde VBK som klubb. Man kan säga att det står 1-1 i värvningarna då jag fick över honom till NIF som tränare förra säsongen (läs 2018/2019). Jag hann även med att arbeta på lager och som säljare på Vetlanda Posten.
Mitt bland säljarjobb och bandyspel träffade även Patrik sin Sara, för 13 år sedan blev de ett par som idag har två barn tillsammans och 2009 köpte de hus i Nässjö. Patrik skulle även efter att ha sagt ja bära tilläggsnamnet Thulin.
-Jag har verkligen henne att tacka för så mycket. Utan henne hade jag aldrig kunnat syssla med bandy på elitnivå och ägnat mig åt det jag tycker om. Hon har verkligen ställt upp i alla väderlekar säger en känslomässig men tacksam Patrik vars fru Sara även berättat om livet som ”bandyfru” i lokalradion i samband med ett av NIF:s oräkneliga elitkval (vem håller räkningen?).
Aha, kan bandy vara så här stort?!
-VBK tog sig aldrig riktigt förbi den där kvarten och jag ville verkligen vinna mer och vara en del i att gå långt i ett slutspel. Det var då Villa/Lidköping ringde.
För att du ska hänga med i svängarna och i hoppen bland alla anekdoter och minnen ska vi upplysa dig som läsare om att vi är framme vid säsongen 2011/2012.
-Tidigare år hade det kunnat bli en övergång till både Västerås och Sandviken men 2011 fanns bara ”Lisch” med i bilden. De hade påbörjat sin semifinal-streak och hela satsningen kändes spännande med den nya superhallen.
Som en försmak av vad som skulle komma möttes PG med lagkamrater av köer med fans in till arenan när första isträningen skulle avverkas. Om nu ordet avverkas räcker till för att beskriva ett sådant ögonblick. ”Aha”, kan bandy vara så här stort?! Var tankarna som då flög genom Patriks tankar.
-Trycket och intresset för bandyn i Lidköping är något helt annat, jag upplever lika hårt engagerade människor och folk som lever för bandyn här i Nässjö men i Lidköping är de så ofantligt många fler vilket ger ringar på vattnet.
-Vi fick en taskig start på säsongen och med höga förväntningar i ryggen knakade det i fogarna. Flera förluster i rad inledde vi med och det snackades omgående om att sparka tränaren. I sport kan det dock vända fort och jag vill minnas att vi nästintill gick rent i serien efter den skrala inledningen.
-40 kalla grader
Under det första året med spel för blått och vitt skulle det också hinna bli ett fjärde besök i herr Putins land. Säsongen 11/12 skulle nämligen PG bli uttagen till A-landslaget och få äran att representera sitt land med och mot de bästa.
-Vi var i Abakan en vecka med A-landslaget 2011/2012, det var en häftig resa till en plats otroligt långt bort berättar PG som utöver avlägsenheten även minns de många minusgraderna på termometern, minus 40 grader till antalet för den som undrar.
För att understryka avlägsenheten så ska det påpekas att Abakan inte ligger överdrivet långt från den mongoliska gränsen.
SM-finalen
Åter tillbaka till klubblaget. Uppryckningen av Villa/Lidköping skulle ta laget hela den långa vägen till Uppsala och Studenternas. Från kalla och blåsiga Kullen till festen och årets höjdpunkt i svensk bandy på ett år alltså.
Vid det här laget hade jag själv gått från att vara ishockeytokig tonåring som såg sitt första annandagsderby med en 19-årig PG 2002 till att 2012 vara bandyfrälst och jag verkligen levde och andades mitt Nässjö IF.
Därför hade jag stenkoll på NIF:arna PG och Daniel Andersson på tv- skärmen när vi samlades ett gäng Röda Bollare hemma hos vår ordförande, Eije Andersson. Faktum är att jag minns med mig att jag hellre följde PG:s och Daniel Anderssons rörelser på isen än att faktiskt följa med i spelet. Bättre koll hade PG.
-Sandviken stod på andra sidan mittlinjen och de började klart bäst medan vi kändes paralyserade. Kanske var det orutinen i finalsammanhang som lös igenom när vi efter 30 spelade minuter låg under med hela 0-5. Vi i Lidköping skulle rycka upp oss och vi hade med oss att vi var starka i andra halvlek sedan tidigare.
Trots 1-5 i halvtid var loppet inte kört. En straff (David Karlsson), en hörna (PG) och ett returmål senare (Jesper Bryngelsson) gjorde att det var match igen. Vid ställningen 5-6 hittade PG barndomsvännen Daniel Andersson med en fin passning som sånär kunde hitta nät men en vass räddning av Joel Othén i Saik-kassen gjorde att laget iklätt vitt och svart kunde kröna säsongen med ett guld inför 19 646 åskådare.
Pendlingen avgjorde
Efter en fin andraplats i grundserien av Villa/Lidköping följande säsong, ynka 3 poäng bakom seriesegrande Hammarby var det respass ur slutspelet mot samma Sandviken, fast denna gång i semifinalen. Men det var en tät semifinalserie, efter att två matcher fått avgöras i förlängning och en via straffar var det försäsong som gällde för Lisch då Sandviken segrat i den femte och avgörande matchen i Sparbanken Lidköping Arena.
-Jag hade dittills under två säsonger pendlat från Nässjö till Lidköping men vi kände som familj att det nu hade tagit på krafterna till den grad att det inte funkade mera. Villa ville ha kvar mig och vi tittade faktiskt efter hus men till slut vägde det över med närheten till övriga familjen och allt vi hade byggt upp hemma i Nässjö berättar PG som om det vore ett enkelt beslut men sannerligen raka motsatsen.
Efter att ha pendlat de dryga 2 timmarna som skiljer städerna emellan om man vill hålla sig till lagarna under två säsonger var det dags att tacka för intrycken och upplevelserna och sikta vidare på en återkomst i bandysmåland.
Det fina är att när en dörr stängs öppnas en annan och att man aldrig vet vad som väntar på andra sidan. Återkomsten till bandysmåland skulle inte bli som det var tänkt och tur var ju det.
Nästa och avslutande del i artikelserien ”PG på äventyr” läser du här på hemsidan inom kort.