Dela nyhet
24 år med bandyn- en början
8 maj 2019
Vägen till framgång är en resa på 1000 mil och startas genom ett enda kliv. Den här texten handlar om en lång resa, glädjen och ett brinnande intresse för bandyn. Om en process som gått allt annat än spikrakt men alltid framåt, att låta saker ta tid och att aldrig ge upp.
-Att jag började med bandyn var helt och hållet min fars, (Lars Svensson) förtjänst. Han hade ju en gedigen bandybakgrund i Bruzaholm och Forserum berättar Viktor följt av ett hjärtligt skratt.
-Jag började väl min bandybana i bandyskolan några år innan man egentligen fick. Från det ungdomslaget jag spelade i är det inte många som än idag fortfarande lirar. Det är väl Adam Eskilsson, Victor Wareborn och Victor Strand i Jönköping, annars är det nog slutlirat fön de flesta. NIF:s årgångar med 89 och 90 höll en bra nivå tillsammans med de lokala lagen Vetlanda och Tranås och bl.a. vann vi Kosa Natta Cup i Örebro och blev ett fint minne från ungdomsåren.
Tillsammans med Strand, Eskilsson tillhörde laget också en framstående spelare som Peter Hallenborg. Denna texts huvudrollsinnehavare fick finna sig i att spela en biroll i laget och var inte en av de mest begåvade från början. Trots detta är det idag Viktor Svensson som genom hårt jobb och stor glädje till sin bandy spelar på högst nivå.
Började som forward- slutade som back
Idag känner vi Viktor som en hårt arbetade libero med noll respekt för både bollar i hörnruset och anfallande motståndare men det var längst fram i banan det började.
-Nu ska du få höra, jag började faktiskt som forward innan jag gick ner till mittfältet. När det sedan slutade en back i P15 som valde fotbollen fick jag flytta ner ännu ett hack då vi inte hade någon mer som ville spela där. Jag var väl heller ingen som stack ut på något sätt men bandyn var det roligaste jag visste.
En biroll till trots krigade Viktor sig in på bandygymnasiet i Nässjö och nu väntade en viktig tid i bandylivet för de flesta där många ger upp om inte lovorden haglar och A-lagskontrakt signas i de högsta serierna. Men vår Viktor är inte som alla andra.
-Ja, vad hände under juniortiden? I P17 kom vi till SM-semifinal mot Sandviken där det dock blev respass. I P19.. Jag minns inget så då kan det inte ha hänt mycket värt att minnas.
Men faktum är att redaktionen själv minns. Där och då för ett årtionde sedan stod undertecknad själv i Röda Bollen och klacken som stöttade P19 under slutspelet på gamla utomhusbanan. Den gamla träläktaren som svajade när man hoppade, väggarna och taket av plåt fungerade som en enorm megafon och gav en härlig rå och äkta känsla när klacken sökt sig upp för att heja fram sin klubbs framtid.
Detta år när Viktor spelade P19 stod UNIK från Uppsala för motståndet i slutspelet. NIF var favoriter att gå vidare men ett gediget lagspel från gästerna gjorde att det var universitetstaden som fick en förlängd säsong.
Bland landslagsspelare som Strand, Hallenborg och Wareborn kunde jag själv så klart inte veta att jag 10 år senare skulle hylla och fortfarande sjunga fram backen med Svensson i efternamn.
Förebilder
-Det ska jag ändå säga att jag hade. Jag var bara liten grabb när jag i NIF-mössa stod vid sidan av isen och studerande vartenda skridskoskär från Jarno Rantala, Janne Hölttöö, Alexei Diakov, Stefan Tufvesson och Mika Halonen. Halonen med nummer 55 på ryggen som jag också minns hade världens längsta ”tunga” på skridskon, den där flärpen på skridskon under snörningen.
Ledarna är en viktig del för att inte säga fundamental grundsten i att forma morgondagens lirare och även ge unga bandytokiga ungdomar en meningsfull fritid. För Viktor är det framförallt två stycken ledare under ungdomsåren i NIF som påverkat och format Viktor till den bandyspelare han är idag. Även längre fram i karriären kommer ett namn att få stor betydelse för Viktors utveckling och vi får anledning att återkomma till denne men först ska vi nämna de där två från de tidiga åren.
-Spontant är det ju två stycken, dels är det farsan som alltid behandlade mig som en i laget vilket jag anser är en fördel. Vi körde heller aldrig massa taktik och bandysnack vid frukostbordet utan höll isär saker och ting. Han är en väldigt klok person min far som har betytt mycket för mig inom bandyn under lång tid.
-Den andre ledaren som gjort mycket för mig är Ulf Särnklint som arbetade mycket med att utveckla individen vilket var nytt på den här tiden (läs 00-tal, ej 1600-tal). Han ställde hårda krav och var lite småsträng men jag gillade han skarpt. Det var först med Ulf som det började hända saker i min utveckling som bandyspelare.
Skrev för hemsidan
Intresset för bandyn och NIF har alltid varit stort. Det många inte vet är att Viktor under sin ungdomstid var den som skötte Nässjö IF:s hemsida och även byggde den skylt med NIF-logon som idag har suttit länge på kiosktaket och som inredning i Stinsen Arena. Detta som en del i ett skolprojekt.
-Kapitlet med hemsidan började väl när jag var 14, 15 år skulle jag tippa på. Farsan var ju så involverad i NIF där han bl.a. satt i styrelsen och det fanns verkligen ingen som skötte delen med hemsidan. Jag har verkligen alltid haft ett stort NIF-hjärta och på den tiden gillade jag även att skriva så på den vägen är det berättar Viktor.
Träffade kärleken
Under gymnasieåren hände mycket, inte bara inom bandyn. Kärleken presenterade sig i form av Lina Vetter, en annan bandyelev på Brinellgymnasiet som trots studier i Nässjö fortsatte att representera sin moderklubb Tranås i början.
Lina skulle dock komma att bära IFK Nässjös tröja året efter studenten och spelade aktivt bandy tills för ca 4 år sedan berättar Viktor med lite hjälp från Lina i bakgrunden. Idag bor paret i Nässjö och Lina med parets två gemensamma barn fortsätter att stötta sin sambo och pappa från läktaren.
Lämnar NIF
Vi hoppar tillbaka till den där retliga slutspelsförlusten för Viktor och hans P19 som det hette då och även kommer att heta kommande år.
-Det blev faktiskt lite dumt där. Från NIF erbjöd man aldrig ett A-lagskontrakt och jag blev kontaktad av Målilla i div1 vilka jag signade med. En vecka senare gick förbundet ut med att ändra junioråldrarna från då P17 och P19 till P18 och P20. Alltså hade jag plötsligt ett år till som junior och således även ett år till inom NIF framför mig men då hade jag redan skrivit på för Målilla.
Seniortiden skulle nu ta sin början och för första gången skulle Viktor bära en annan klubbs tröja och färger. Istället för att ta cykeln till träningar och matcher behövde nu unge Viktor pendla 16 mil t/r för varje träning och för att få göra det han tyckte om allra mest. Varken han eller många andra trodde då på en återkomst i moderklubben Nässjö IF. Så fel han och de andra skulle få.
Fortsättning och del 2 i ”24 år med bandyn- en början” kommer imorgon torsdag kl. 08:00.
Christoffer Darell