Dela nyhet
Till dig Isak.
31 aug 2020 0 kommentarer
Jag vet inte var jag ska börja och oavsett hur jag skriver detta så kommer det inte kännas som att det räcker till. Jag har inte tillräckligt med ord i mitt ordförråd för att beskriva dig rättvist.
Sent i fredags kväll fick jag reda på att du lämnat oss och att du inte orkade mer. Jag förstod det redan i onsdags när jag ringde dig att det förmodligen inte var långt kvar. Du var inte dig själv, det hörde jag men du var lika uppriktig som alltid och sa att nu var det kört. Jag har trott det många gånger under de senaste åren men du har alltid hittat en väg tillbaka och stått där en träning helt plötsligt med samma leende, samma glädje och samma hjärtliga pikar med glimten i ögat.
Nu orkade du inte mer men mina minnen med och av dig kommer jag alltid ha kvar och de erfarenheter du delade kommer vara mig till gagn i framtiden.
Jag har känt dig sedan jag var 9-10 år och spelade ungdomsfotboll i klubben. Du och Sara var alltid närvarande på vallen när vi tränade och spelade matcher. Ni jublade när vi gjorde mål, klappade om oss när vi vann och var ärliga med att vi borde kunnat gjort bättre när vi förlorade. Vann vi matchen visste vi att det var läge att gå förbi Saras kiosk för då fanns det möjligheter att bli belönad.
Jag gjorde dock, på den tiden, den förbjudna övergången från MAI till Mjölby Södra när jag var 12 år. Jag bodde dock kvar på den här sidan stan och ofta åkte jag upp till vallen för att träna skott och frisparkar. Som den eldsjäl du var så vattnade du och såg till att planerna var fina och en dag möttes vi där, på C-planen.
Jag stod i södra-tröja och hade peggat upp bollen för att skruva dit en frispark när du närmade mig med stormsteg. Du var inte glad det såg jag och innan jag hann öppna munnen skrek du "Va fan, har ni ingen egen jävla plan att slita på hos er?". Det direkta, rakt på och alltid ärlig älskade jag inte då som 12 åring men det är en av alla saker jag tycker var så fantastiskt med dig när jag lärde känna dig bättre.
Jag kom tillbaka till MAI några år senare och blev en del av A-truppen i 6-7 säsonger. Jörgen Augustsson som var tränare mitt första år sa att det enda i klubben som höll allsvensk klass var materialaren och jag kan bara hålla med. Den servicen du och Sara stod för var helt otrolig och vi var mer än bortskämda. Varje torsdag lagade ni mat åt oss efter träningarna och behandlade oss som om vi var en del av er familj.
Vi fick våra kläder tvättade till varje träning och allt vikt och klart tills träningen skulle starta. Du var precis lika noggrann med min tvätt som du var med skyttekungens tvätt, du gjorde aldrig skillnad på folk och folk utan alla var lika viktiga för dig. Du var dock väldigt tydlig med att det var ditt sätt som gällde och det var vi spelare som skulle anpassa sig till det. När vi värvade en serb till laget så gick du igenom alla olika utrymmen, rum och skåp på samma sätt med honom som med alla andra och med samma östgötska som alltid även om han inte förstod ett ord svenska. Inte ditt problem för det var inte du som skulle anpassa dig. På vallen var det du som bestämde och med all rätt.
Jag flyttade till Växjö för studier men kom hem då och då och hälsade på dig och Sara på träningarna. Alltid en kram och alltid ett "vi saknar dig" och alltid samma värme som gjorde att man bara ville flytta hem igen. När jag väl flyttade hem igen 2012 så blev Sara dålig. Hon fick cancer och på våren när vi mötte LSW i Mantorp satt hon kvar i bilen hela matchen och dagen efter gick hon bort.
Jag vet att du funderade på att sluta då, vi pratade om det flera gånger och jag förstår det. MAI var ert största gemensamma intresse och det som blev livet för er men tack vare att du fortsatte tror jag att du fick fler år i livet för fotbollen och MAI höll dig ung.
2017 skrev jag och Kenny på för Mjölby AI som tränare och mitt främsta argument till Kenny för att han skulle hoppa på det tillsammans med mig var ordningen i klubben. Saker sköts som det ska skötas vilket skulle ge oss bra möjligheter att koncentrera oss på att vara tränare. Ordningen personifierad är du och du hjälpte oss mycket under det första året. Du var också den första som ringde mig när jag blev klar för klubben och det var fantastiskt att höra dig vara så glad för min skull, det gjorde mig rörd.
Jag är så stolt att vi det året tillsammans hjälpte MAI att åter ta steget upp i trean utan en enda förlust. När vi med tre matcher kvar att spela säkrade seriesegern borta mot Ljungsbro så glömmer jag aldrig när du tog mig åt sidan och sa hur glad du var för min skull och att du var stolt över det arbetet jag gjort under året. Vi kramades länge då och jag såg på dig hur mycket framgången betydde för dig efter några tunga år.
Det är omöjligt att sammanfatta alla minnen jag har av dig och tillsammans med dig. Du är helt unik på alla sätt och vis och jag tror aldrig jag kommer att möta någon mer som är som dig. Jag vet att alla spelare genom åren, ledare och folk runt klubben betytt mycket för dig. Jag vet att Sara och klubben har betytt allt för dig tillsammans med dina barn och barnbarn. Det som är så fantastiskt är att du har betytt ännu mer för alla oss. Du har inte lämnat någon i din närhet oberörd oavsett om de känt dig i ett år eller ett helt liv.
Du är den häftigaste personen jag någonsin träffat Isak och jag kommer aldrig glömma dig.
Vila i frid nu och ta hand om Sara där uppe!
//Friberg
Kommentarer