Introduktion och första åren!
Året var 1985, grabbarna i kompisgänget var i tjugoårs-åldern, någon spelade div.1-bandy med Stångebro, andra spelade fotboll i de lägre distriktserierna i Östergötland. Andra ägnade enbart sin tid till att gå på eller planera fester.
20-åriga Urban Nilsson var den som hade intresse att bilda en innebandyförening, alla andra var måttligt intresserade.
En lördagsmorgon vid 10-tiden i september ringde det hemma hos familjen Fredriksson i Hjulsbro, där jämnåriga Stefan Fredriksson satt och läste Corren, den lokala morgontidningen. Det var Urban som ringde.
- Vad ska vi heta?Undrande Urban i luren.
- Vadå heta?undrade Stefan.
- Kommer du ihåg att vi ska bilda en innebandyförening och namnet måste fram. Jag ska skicka iväg papperna idag. sa Urban.
- Nej, det kommer jag inte ihåg.svarade Stefan medan han läste om bowlinglaget Zuccés framgång i bowlingens elitserie hösten 1985.
- Kan du inte ge ett förslag? undrande Urban.
- Givetvis ska vi heta IBK Succé. säger Stefan på skoj.
Sedan pladdrar de båda vännerna vidare om diverse fotbollsmatcher, fester och eventuellt om några tjejer. Så säger Urban:
- Ring mig om du kommer på något namn till klubben.
Kring Tipsextra vid 16-tiden samlas gänget för sedvanlig lördagsunderhållning. Urban berättar att vi ska börja träna innebandy kommande fredag kl 18:00-20:00 i Sporthallens E-hall.
På måndagen ringer Urban och berättar för Stefan att föreningen och att namnet blev IBK Succé, officiellt bildades föreningen den 16/9 1985som Linköpings första innebandyförening.
ÅTTIOTALET
Säsongen 1985/86
Klubben hade sina träningar 1 gång/vecka i Sporthallens E-hall som mätte 20x10 m. Ett tiotal spelare deltar varje fredagskväll. Välkända Succéare som var med från början var Urban ”Mr Succé” Nilsson, Jens Rydén (senare Bernholtz), Thomas Nystrand och Stefan Fredriksson.
Första matchen spelades mot Charlottenborg från Motala och vanns med 11-10. Målvakt i Succé vid det tillfället var Peter Kask, med senare blev tränare för Tranås. I övrigt spelade laget bara en träningsturnering i Örebro med blandade resultat.
Säsongen 1986/87
Under den här tiden fanns inga förbundsserier, typ dagens SSL, Allsvenska, div. 1 osv. Varje distrikt spelade en seniorserie med de lag som fanns registrerade. Ungdomsserier och pojk- och flickserier existerade inte ännu.
Denna säsong var första som Östergötlands Innebandyförbund (ÖIBF) administrerade någon serie. Det var elva lag som spelade enkelserie. I Linköping fanns ingen arena så Succé och Tornby spelade sina hemmamatcher i Mjölby respektive Motala. Sarg existerade inte utan det var gymnastiksalens bänkar eller något hemmabygge fick fungera som sarg samt målburarna var mindre. Målområdet fanns inte heller utan alla spelare stod på mållinjen vid frislag, likt vid höna i is-bandy.
Succé tränade under denna säsong fortfarande på fredagar i E-hallen mellan kl 18:00-20:00. Satsningen och talangen var inte i paritet med målet att vinna varje match.
Succé profiler som tillkom denna säsong var Roger Larsson och Niklas Angelöf. Laget hamnade på nedre halvan a v serien.
På den tiden kunde alla lag anmäla sig till SM som spelades likt dagens JSM med poolspel. Succé tog in ett antal bandy- och fotbollsspelare och var faktiskt nära att ta sig vidare från steg 1.
Föreningen drevs av Urban Nilsson med hjälp av kassören Stefan Schäder, jämnårig med Urban. Tränare och sportslig ambition saknades.
Säsongen 1987/88
Den tredje säsongen i klubbens historia inleddes på samma sätt som föregående, alltså på fredagar kl 18:00-20:00.
Seriespelat började som föregående säsong mest med förluster och en och annan seger. Runt årsskiftet kom Urban ner till träningen och sa att
- Nästa år blir det två serier i distriktet, div. 1 och div. 2
Vi slog oss ner och bestämde att vi skulle ge allt för att klara oss kvar i högsta serien, d v s div. 1.
Jens Rydén, Claes Bergström (var ytterligare Succéprofil som tillkom denna säsong) samt Stefan Fredriksson blev klubbens första tränarteam.
Träningsdosen utökades till lördagar kl 08:00-10:00 i Munkhagsskolan, där bedrev klubben sina första riktiga träningar. Man utvecklade att på den tiden mycket väl fungerade zonspel.
Laget vann en hel del matcher under våren och klarade till slut lätt kvar till kommande säsongs div. 1 Östergötland.
Tongivande spelare i laget var Roger Larsson, Claes Bergström, Stefan Fredriksson samt Jens Rydén.
Även detta år deltog man i SM och var snubblande nära att gå vidare, inte på grund av tekniska färdigheter utan på grund av taktik och vilja.
Föreningen drevs av Urban Nilsson och kassören Stefan Schäder.
Urban var för övrigt en habil back som spelade enkelt och vårdat. Stefan S var duktig målvakt med meriter från LFF och fotbollens div. 3 (motsvarar dagens div. 1).
Säsongen 1988/89
Basen för föreningen då som nu är stadsdelen Skäggetorp.
Ambitionen började höjas på flera områden. Ett juniorlag startades med bland annat 16-årigarna Peter Borg, Mathias Svensson samt 15-åringe målvakten John Olsson. Drivande tränare för detta nybildande juniorlag var den nu 23-årige Urban Nilsson, som nu var föreningens starke man och även spelade i A-laget.
Innebandyn i Sverige började växa och fler klubbar började bildas. Till säsongen 1989/90 skulle SM spelas i serieform, det vill säga förbundsserier skulle startas för första gången.
Det som gällde i Östergötlands div. 1 var att hamna bland de två första lagen för att kvalificera sig för SM-serien, landets högsta serie, och som mål hade Succé att ta sig dit.
Man värvade 5 spelare från konkurrentklubben Tornby, bland annat skyttekungen Ove Myggan Pettersson. Från ett duktigt gårdsgäng i Kvinneby värvades Johan Råsbrink och Torbjörn Ström (alla tre 21 år).
Försäsongsträningen drog igång redan den 1 augusti med ca 15 spelare. Träningen förlöpte väl. Tränare till en början var Stefan Fredriksson som även var spelare. Han avlöstes snart av Claes Bergström, även han spelare, eftersom Stefan gjorde 1 månads utflykt till Falun för studier.
Serien bestod av 8 lag. Succé slutade på 2:a plats efter den tidens suverän IBK Motala med bl a landslagskaptenen Ivan Johansson. Succé spelade sina hemmamatcher i Ånestadshallen, fortfarande med gymnastiksalens bänkar som sarg.
Avancemanget till Elitserien var klar och ett juniorlag igång. Målet var uppnått!!!