Dela nyhet
Färgelanda Cup - Fångad av en stormvind
13 aug 2018 2 kommentarer
Fångad av en stormvind. Ja, så torde motståndarna ha känt sig när vi väl kom igång. För vilken fart, energi, vilja, vi-ger-oss-aldrig-attityd vi fick se när vi väl kom igång. Wow! Men vi tar det från början.
Till protokollet: Vi vann B-slutspelet, inte A-slutspel, VM eller Champions League som tonen i texten nedan kanske insinuerar. Men vi gläds över våra framgångar, efter våra förutsättningar och skäms inte det minsta över att fira en seger som vi kämpat oss till, oavsett nivå.
Fredagsstorm
KRAFTIG vind gjorde att vi faktiskt ändrade i tänkt laguppställning för att på ett bättre sätt möta de svåra yttre förutsättningarna. Det gav tyvärr inte önskad effekt då prestationen blev undermålig. Några uppträdde som om semestern fortfarande pågick, några försökte men saknade förmåga för dagen, spelare som normalt sett har bra bollkontroll hade inte kunnat dämpa en cementsäck om den så ramlade ner på foten. I stort sett stämde ingenting. Bara att bryta ihop och komma igen.
Lördag med två ansikten
Uppstigning 06:00. Helt problemfritt utan tillstymmelse till gnäll. Underbart! Avspark 08:15 och tyvärr har vi somnat om. Vi står och tittar på när motståndarna spelar bra fotboll och har 0-3 i paus. I andra sker en scenförändring som, med facit i hand, är en föraning om vad som komma skall. Vi är aktiva, agerar istället för att reagera och plötsligt är det match på det sätt vi vill att det ska vara. Vi skapar chanser, målvakten räddar ett friläge, Hanna träffar insidan stolpen, motståndarna kontrar in 4-0. Ridå. Tjejerna visar ändå under en halvlek lite av vad dom kan. Det tar vi med oss.
Efter lunch avslutande gruppmatch mot vassa Larkollen som vi scoutat under morgonen. Norskorna har en oerhört bra forward som styrt det mesta av deras anfallsspel samtidigt som vi sett vissa brister i deras försvarsspel. Vi anpassar laguppställning och taktik efter motståndet. Med två mindre bra insatser i bagaget och ett sådant anfallshot mot oss kändes det nödvändigt. Tjejerna tar sig an matchen med en helt annan attityd än tidigare och ändringarna faller väl ut, minst sagt. Vi sliter som djur i försvarsspelet, över hela banan. När det inte räcker med en eller två spelare för att få stopp på motståndaren kommer en tredje och ibland fjärde lagkamrat och ger understöd. Framåt hotar vi hela tiden, forwards löper som vettvillingar på allt som kan liknas vid en djupledsboll. Trots en kanoninsats ligger vi under med 3-2 men i sista minuten kommer en välförtjänt kvittering. Jubel! En matematiskt sett helt oviktig poäng men psykologiskt, oj… Laget jobbar på hela matchen och trots att vi åker på en del motgångar ger vi oss aldrig. En underbar egenskap.
Söndag – en enda stor efterrätt
Sovmorgon, frukost och sedan promenad till Högalid för att titta på juniorlaget med förhoppning om att lära oss något av våra äldre klubbkamrater. Sedan lunch och uppladdning inför semifinal. Vi vet inget om våra motståndare utan får återgå till vårt vanliga förfarande och fokusera på oss själva. HSV Fotball Röd visar sig vara ett välväxt och fysiskt starkt lag. Vi har problem första 10 men faller aldrig ihop utan äter oss sakta men säkert in i matchen. Vi förändrar matchbilden och känns piggare än norskorna. Då kommer dråpslaget. Indirekt frispark efter att Ia tvingats ta en bakåtpassning med händerna. Norskorna har spelat med hög press hela matchen och jagat vår backlinje. Till slut kommer en bolltouch som inte är perfekt, inget konstigt med det. Frisparken förvaltas väl, kort petning och välplacerat skott precis under ribban.
Här hade det varit lätt att lägga sig ner och dö, bildligt talat. Men nej, våra spelare hade bestämt sig för ett helt annat slut på denna dag. Snabbt in i målet för att hämta bollen och så en löpning upp till mittlinjen för att sätta igång spelet. Ingen tid att förlora i vår jakt på kvittering. Lagledningen ritar upp en 3-4-3 uppställning för att satsa framåt men innan den hinner iscensättas rasslar det till. 1-1, liket lever, vi är tillbaka!
Matchen går till förlängning. Vi byter målvakt för att få ut Ia’s pigga ben på planen och få in Johanna, som tränat på straffar under veckan, i målet. 1-1 står sig och det går till straffar. Skyttarna är utsedda, men inte offentliggjorda, redan kvällen innan. Alla axlar ansvaret utan protester, starkt! Vi gör det tillsammans! Samtliga levererar på ett imponerande sätt. Två av våra skott stannar i stolpen men hela agerandet är bra och det är bara minimala marginaler som hindrar full utdelning. Tyra går fram för att slå vår femte, tvingad att göra mål för att det inte ska vara slut. Nervös? Nej, sånt sysslar vi inte med idag. Johanna är iskall och stekhet på samma gång, räddar två och kan se en tredje gå över ribban. Hanna får chansen att avgöra på vår sjätte straff. Mål! Final!
Ett finallags största(?) motståndare är glädjen över semifinalvinsten. Vi samlar oss och är galet glada i 30 sekunder. Sen skiftar vi fokus mot final och kopplar på hungern. Fyller på med lite lagom snabb energi, kort vila och sedan uppvärmning igen. Våra finalmotståndare är HSV Blå och spelar på samma sätt som sina kompisar. Dom är starka, men vi är starkare. Emma tacklar skuldra mot skuldra. Pang! Flytta på dig! Här bestämmer jag! En talande ögonblicksbild över lagets mentala tillstånd. Vi orkar pumpa på ytterligare en match, på samma sätt som vi gjort i semi och avslutande gruppmatch. Vi får det viktiga första målet. Hanna ser ut att komma ur vinkeln men struntar i det och pangar upp bollen i krysset. Ännu mer energi. Vi växer och motståndarna börjar känna av sin trötthet. Forwards fortsätter löpa oförtröttligt i djupled och fyller på med 2-0 och 3-0. Slutsignalen går, alla jublar, Anders köper glass, party!
Som ni kanske anar i raderna ovan är skribenten smått lyrisk. Scenförvandlingen under helgen är enorm och man funderar över hur det är möjligt att på så kort tid gå från den mörkaste källarhålan till den flådigaste takvåningen. Upp som en sol och ner som en pannkaka, fast tvärtom. Ska man vara lite allvarlig så är det helt klart att vi måste höja vår lägstanivå och kunna prestera bra fotboll mer regelbundet. Man kan inte alltid vara på topp men man får se till att skillnaden mellan bra och dåligt blir mindre. Där har vi en del att jobba med.
Nyckeln till våra prestationer i de avslutande tre matcherna sitter i huvudet. Det är inställning, viljan att jobba, våga bli trött, gå in i närkamp, ta en smäll, ge en smäll. Gör man allt detta så kommer finliret, målen och allt annat. Vi har några underbara individuella prestationer, både bakåt och framåt, under resans gång. Plattformen för dessa är laget. Fungerar laget kan individer blomma ut och göra ett matchavgörande mål, en passning, brytning eller räddning. Varje liten situation, över hela banan, är viktig. Alla kan inte springa 100m på 10 sekunder. Men alla kan göra sitt och försöka göra det lite bättre hela tiden. Man kanske inte vinner sin närkamp men man försöker till 100% och stör motståndaren tillräckligt mycket för att en lagkamrat ska hinna fram och hjälpa till. Det är när alla ger sitt yttersta, efter sina egna förutsättningar, som man får uppleva så här sköna stunder.
Utanför planen har vi haft det riktigt bra, i alla fall ur ledarperspektiv. Även när spelet varit mindre bra har stämningen varit bra. Alla har ställt upp på gällande regler utan gnäll. Uppstigning utan knorrande, läggdags och tyst enligt överenskommelse. Det förtjänar en rejäl dos beröm!
Vi rundar av med ett par roliga citat:
”Alltså det här funkar inte, 7 timmars sömn och tre mål mat. Jag behöver sova 12 timmar och äta fem gånger.”
”I morse (06:00) var jag pigg men nu (06:20) börjar jag bli trött."
Lite bilder hittar ni i galleriet. Vi vill gärna fylla på här så har ni bra bilder är det bara att skicka, via mms eller mail.
Vi ledare tackar tjejerna för ännu en trevlig upplevelse tillsammans där vi äntligen fick sätta pricken över i.
Kommentarer
Pontus Olsson 13 aug 2018
Vilken fantastisk sammanfattning av helgen! Jag instämmer i allt du skriver,Anders. ALLA förtjänar massor av beröm för hur denna helg förvandlades till ett härligt minne!
Nu låter vi detta vara en föraning om vad som komma skall under hösten och framtiden! Vi ger oss ALDRIG!!!
Maria Hildeford 13 aug 2018
?Slutsignalen går, alla jublar, Anders köper glass, party!? :) Grymt att få vara med i Färgelanda utan att faktiskt vara där! Tack Anders för en fenomenal återgivning av cupen och lagets eskapader. Och tack till alla er ledare. Ni är guld.