Dela nyhet
Linköping U IBK - IBK Succé, 4-6 (0-2, 1-2, 3-2)
23 okt 2017 0 kommentarer
Det fladdrar lite i resultaten så långt. Förvisso enligt förväntan, men samtidigt något bekymrande. Det sägs ta ett tag att ställa om till senioridrott, exemplen är många. Vi har bara att oförtröttligt träna vidare, bli bättre på det vi behöver bli bättre på och bejaka det vi redan har.
Matchen är inte lång när det första målet sitter i nätet bakom oss. Succés Anton Forzen gör sitt första, men långt från sista intryck i matchprotokollet. Vårt spel med boll är något krampaktigt under stora delar av den första perioden. Vi känner igen tendenser från bland annat seriepremiären mot Norrköping. Det är på nytt den tekniska delen som brister. Det tar lite för lång tid i varje moment och det gör att motståndarna för dagen har det relativt enkelt att freda sitt mål.
Dagens domarpar har vi haft tidigare och vi vet att framförallt en av dem är något känslig för att bli ifrågasatt. Trots det ryker både vi och Succéspelare på utvisningar där vi låter oss bli provocerade och helt enkelt snackar till oss en plats på botbänken. Det finns få delar av spelet som är lika usla som att utsätta laget för spel i numerärt underläga av den enkla anledningen att vi inte kan hålla tyst och spela vidare. Det finns domare som uppmuntrar och uppskattar dialog och det finns domare som blir irriterade om ett ögonbryn lyfts lite för fort i fel sammanhang. Det måste vi lära oss att förhålla oss till. Det enda vi faktiskt kan påverka är våra egna handlingar.
Underläge med två mål efter första perioden är vanligtvis inget att hetsa upp sig över. Spelar vi den innebandy vi vill kommer vi att skapa chanser så det räcker och blir över för att komma ikapp. Spelet på fredagskvällen var dock inte ens nära av det vi vill se och önskar prestera. Framförallt i spelet utan boll är det tafatt och väl petigt med klubban där en tydlig närkamp hade varit bättre.
Coach Gidlöv har tröttnat på spektaklet och låter detta förmedlas i pausvilan. Vi har inga val, vi behöver komma in i matchen och upp i kroppen på motståndarna. Detta är ett av de moment som kan ta tid att lära sig. Inte rent förståelsemässigt, men hur vi instinktivt agerar. Där det tidigare har fungerat att peta på bollen med utsträckt klubba behöver vi markera närvaro med alla de kilon våra kroppar uppbär i kamoen för att försvara det egna målet. Det kan vara så att delar av träningarna i veckan används till just detta.
Matcherna har för oss framförallt den viktiga funktionen att de visar oss vad vi behöver utveckla. Vi mer än många av de lag vi möter har en potential som är långt över vår prestation. Denna måste dock erövras. På varje träning. I varje moment. I varje steg.
Den andra perioden blir aningen bättre spelmässigt. Vi kommer till några fler chanser men håller framförallt Succé bättre borta från de farliga ytorna. Emil Lögdberg hittar målet på nytt och ger att ställningen är 1-4 inför de avslutande 20 minuterna. Detta efter två ytterligare mål från Succéklubbor. Det är framförallt våra egna misstag som ger dem chansen att göra ytterligare mål.
Det är på samma gång något sorgligt och gynnsamt. Det visar på att det är vi själva som kan avgöra hur många chanser ett lag vi möter faktiskt ska få. När vi spelar och agerar rätt är de minimala. Får vi bort osäkerheten och kladdet med boll i egen zon har vi mycket vunnet. Även detta måste erövras. På varje träning. I varje moment. I varje steg.
Under andra går vi ner på två formationer. Inför tredje gör vi ytterligare förändringar. Vi letar efter de som "har dagen". Responsen är omedelbar. Redan från första tekningen äger vi spelet. Det vi har talat om i flera veckor sitter plötsligt. Både positioner, löpvägar och hot centralt i banan. Vi matar bollar i ytan till höger och vänster om deras center och får läge efter läge att ta bollen på mål.
Erik Ohlsson gör det han ska göra, hänger upp den i taket efter en strålande passning från Max Johnson och vi har reducerat. 2-4 efter bara 53 spelade sekunder. En utvisning på bortaspelare ger oss möjlighet till spel i numerärt överläge. På torsdagsträningen visade vi upp ett bolltempo vi knappt sett till tidigare. Vi är inte helt där på fredagskvällen, men det är mer än tillräckligt. Flera vassa chanser hinner vi få till innan Niclas Jakauby frispelas i slottet och nyper till direkt. Reducerat ännu en gång, 3-4 efter knappt fyra spelade minuter.
Klockan stannar på 5:31 när vi också kvitterar. 4-4 görs av Max Johnson på pass från Erik Ohlsson, omvänd ordning således från det tidigare. Vi är inte bara med i matchen, vi styr den. Med boll och utan boll. Detta är en innebandy och en insats vi vill se och önskar prestera.
Vi fortsätter att spela bra och pressa vidare. Rytmen störs när vi åker på ännu en utvisning och Jacob Höglund gör sitt andra mål för dagen. Rytmen tappas när de också utökar ledningen till 4-6 med sex minuter kvar att spela.
Vi kommer inte närmare. Förlusten är ett faktum. Det vi tar med oss är framförallt två minnesbilder:
- att vi blir straffade hårt på våra misstag. Det handlar och kommer att handla om tveksamma beslut med boll och undermåliga närkamper.
- att när vi spelar bra så ser det riktigt bra ut.
Uppdraget är därför lika enkelt som utmanande: att minimera misstagen och oftare spela bra. Klyschigt men sant.
Nya möjligheter väntar. Redan på kvällens träning och nästa match, borta mot Boxholm på fredag. Vi har kompetens att erövra. På varje träning. I varje moment. I varje steg.
Från sargkanten - Samuel Rosenkvist