Dela nyhet
Linköping Legends FBC - Linköping Ungdom, 9-9
25 sep 2017 0 kommentarer
"The three faces of Eve" är en psykologisk thriller från 1957 med Joanne Woodward i huvudrollen. Filmen handlar om Eve White som försiktig hustru och moder som under filmens gång utvecklar ett tydligt psykiatriskt problem, närmare bestämt dissociativ personlighetsstörning. Hon visar helt enkelt fram tre olika personligheter. Förutom sig själv, även Eve Black och Jane.
Eve White är rent av neurotisk, osäker på sig själv och trevar sig fram i livet med stor tveksamhet. Eve Black är hennes raka motsats. En driven kvinna som mer än lever ut sina lustar utan någon som helst hänsyn till någon omkring sig. Därtill uppvisar hon en tredje personlighet, Jane, som är en stabil och resonabel person, med god självinsikt och förståelse.
Vår match mot Legends, som också är vår avslutande träningsmatch innan serien drar igång, uppvisar på ett liknande sätt tre olika ansikten. Likt Eve verkar vi inte riktigt veta när personligheten förändras och vad det beror på. Stora delar av matchen spelar vi ett stabilt försvarsspel där vi kontrollerar det som händer innanför sargen. Både med och utan boll. Det ger oss flera goda spelvändningar. Vi spelar med tydlighet och är bestämda i våra aktioner.
Sedan slår det plötsligt till. En scenförändring av nästintill neurotisk karaktär. Borta är intensiteten och det lugna vägvinnande spelet. Det kladdas med både boll och fötter. Det tar tid att få koll på bollen och vi spelar rakt i händerna på motståndet. Strukturen fallerar, vi missar markeringar och tappar spelvändningar.
Bytet senare förändras personligheten på nytt och det kan se riktigt bra ut. Sedan har vi den mer radikala personligheten som vi inte riktigt vet vad vi får ut av. Det kan vara fantastiska forceringar blandat med uppenbara felbeslut, utan riktigt kontroll på konsekvenserna. Samtidigt kan det bli makalöst bra, som när vi med två måls underläge i den avslutande perioden plockar målvakten och först reducerar till 9-8 för att kort därefter kvittera till 9-9. Klockan står då på 19:42.
Vårt uppdrag framöver är helt enkelt att balansera personligheten. Klassisk psykoanalys syftar till att patienten ska få insikt om "sig själv och sina reaktioner". Där är vi också. Kan vi bättre förstå vad vi gör när vi spelar bra och vad som påverkar eventuella skiftningar i vår spelande identitet så harvi mycket vunnet. Det finns gott om talang i laget och säsongen handlar om att odla de goda egenskaperna och arbeta på de mindre lyckosamma.
Filmen slutar relativt lyckligt där de två ytterlighetera i personligheten växer samman. Vi ska fortsätta att våga utmana våra förmågor. Vi ska vara försiktiga med att bli alltför strukturerade så att vi stryper den ungdonliga entusisamen och viljan att våga spela en trivsam innebandy. Men vi behöver slipa bort avarterna och den osäkerhet som infinner sig lite väl ofta.
Vi gör en hel del bra mål framåt och den avslutande perioden skapar vi långt fler klara målchanser än Legends. De visar däremot prov på den viktiga rutinen och spelar en rak och stundtals övertygande innebandy. Vi måste våga stå upp i närkamperna mot större och tyngre spelare. Vi måste våga spela smart och med mindre inslag av tveksamma beslut.
Två träningar återstår. Sedan är det dags. När vi gör saker rätt ser det riktigt bra ut. Lösningen är enkel - gör rätt saker oftare.
Från sargkanten - Samuel Rosenkvist