Dela nyhet
Säsongen 2018 av Fabian Jalkemo
22 nov 2018 0 kommentarer
Att som nykomling i division fyra ses som en av de stora favoriterna hör inte till vanligheterna men Skärblacka IF 2018 var något speciellt.
Allt började egentligen redan 2017 när den nytillsatte tränaren Henric Andersson (det är viktigt att stava Henric med just C har jag lärt mig) lyckades locka hem fyra hemvändare som hjälpte Skärblacka att avancera upp i division 4. 2018 kom och Jacob Magnusson, Joachim Poikela och till slut efter mycket tjat från min sida så valde Anton Bäckstedt även att komma tillbaka till sin moderklubb trots diverse desprata försök av Knäppingsborg.
Det stod klart att vi skulle kunna ställa upp med ett riktigt drömlag till säsongen och folk började på allvar prata om att Skärblacka kunde vinna division 4 redan första året. De andra lagen som det pratades mycket om inför säsongen var hårdsatsande Lindö FF som tagit in divison 1-meriterade Joffa Massi och värvat på rejält tillsammans med Dagsberg (gamla Kuddby) samt BK Derby.
Försäsongen började och det interna målet från start var att vinna, vi visste att vi hade det bästa laget i serien och med rätt inställning ska det till mycket att slå oss. På vissa håll började folk snacka om att Skärblackas hemvändare inte hade varken motivation eller kvalité då man misslyckats i de högre divisionerna men oj så fel man skulle ha.
Försäsongen flöt på bra och gruppsegern i Östgötacupen togs enkelt, Anton Bäckstedt var skadad och allt var som vanligt. Vill passa på att skicka en hyllning till Viktor och Lucas Larsson som väldigt unga gjorde en ruggigt bra försäsong men som tyvärr fick resten av året aningen förstörda på grund av skador.
Vår vårsäsong kan delas upp i två delar. Den extremt stabila första halvan samt den skadeförföljda andra halvan. Vi kryssade borta mot ett riktigt tufft Bosna i omgång två men bortsett från det tappet var det enbart stabila segrar i början av serien. Liu, Bråvalla, Viken, Hird, Åby slogs alla tillbaka enkelt innan det var dags för toppmötet mot Dagsberg. En försommarlördag med avsparkstiden 15:00 och det var verkligen upplagt för fest. Enligt mig gör vi här säsongens bästa match, vi vinner med 2-0 efter en fantastisk försvarsinsats från alla spelare och straffar Dagsberg på två löjligt fina omställningar. Det var tyvärr också här skadehelvetet började när Anton pajade hans knä som höll honom borta resten av våren. Ska såklart även tillägga att Henka skadade sig mot Viken vilket enligt honom såklart var starten på skadorna.
Sylvia slogs ut på straffar i cupen och semifinalplatsen var kvar innan vi skulle möta BK Derby som också låg med i toppen. Undertecknad spelade basket i omklädningsrummet och slet sönder lårmuskeln efter två minuter samtidigt som John Poikela samma dag fått kasta in handduken. Trots alla dessa tunga avbräck gör vi återigen en fantastisk laginsats och kontrar sönder Derby, Jonas kommer in och gör en felfri insats.
Matchen mot Hagahöjden är säsongens stora plump där vi mycket rättvist förlorar hemma på IP och av bara farten åker vi på torsk av Lindö också i seriefinalen där de vinner rättvist.
Vi går in i sommaruppehållet med en ledning med en poäng före Lindö som dock har en match mindre spelad. En skön känsla tar man ändå med sig då vi vet att vi kommer få tillbaka tongivande spelare efter uppehållet samt att vi har Lindö, Dagsberg och Derby på hemmaplan under hösten och har allt i egna händer.
Precis som under våren så slås Viken, Bråvalla, Åby & Hird tillbaka relativt enkelt innan det är dags för det tuffa avgörande schemat. Dagsberg hemma är det inget snack och vi vinner relativt enkelt. I matchen efter som kommer i ett fruktansvärt avgörande läge väntar BK Derby hemma på IP. Vår enligt mig viktigaste spelare, Jacob Magnusson missar matchen tillsammans med Anton Bäckstedt och känslan när Derby kvitterar i den 75e minuten och vi släppt över taktpinnen till Lindö känns inte alls bra. Vad som händer i den 89e minuten är troligtvis den största eufori jag känt på en fotbollsplan och känslan nu i efterhand är att det var där vi vann serien. Jocke Poikela gör vad Jocke Poikela ska göra och det är därför jag älskar honom, glädjescenerna efter målet får mig fortfarande att le när jag tänker på det.
När Lindö tappade poäng efter poäng så visade det sig att en vinst borta mot Västra Husby skulle innebära serieseger i näst sista omgången. Anton Bäckstedt ville inte att det skulle vara spännande och satte ett hattrick innan paus och seriesegern var säkrad. I sista matchen väntade Lindö FF och även om serien var säkrad så ville vi verkligen visa att vi var det bästa laget och förtjänade segern med tanke på att vi förlorade vårens möte mot dem. Matchen gick på 24NT och den extremt mediakåte John Poikela tog chansen att skina och skickade upp Lindös högerback på läktaren gång på gång och satte ett hattrick framför en storpublik och utklassningen var ett faktum. Guldhattarna på, We are the champions samt vår egenkomponerade segersång ljöd ut över Skärblacka IP.
Om man ska försöka analysera varför det blev som det blev så är det ganska enkelt enligt mig. Det må låta som att jag överdriver detta men Skärblacka 2018 är något unikt i Norrköpingsfotbollen, i en värld där pengar letat sig ner enda till division fyra och där vissa summor i divisionen över är direkt skrattretande kan vi stoltsera med något som särskiljer oss från klubbarna som idag husserar på samma nivå. När vi ställde upp med vår bästa elva under säsongen så hade åtta spelare Skärblacka IF som moderklubb, snittåldern på dessa åtta låg på 26 år.
Att ett kompisgäng presterar bättre och har roligare tillsammans än sina konkurrenter där pengar är en stor faktor är egentligen inte konstigt om man tänker efter. Nu väntar först en silly season, en futsal säsong (jag tror vi är det mest futsalälskande divison 3-laget som finns) samt en försäong som jag vet att vissa fasar för. Det är viktigt att få in spelare som passar in i gruppen och känslan av de som tränat med oss är att de kommer vara grymma hos oss och trivas väldigt bra.
Avslutningsvis vill jag tacka alla lagkamrater, ledare, sponsorer, styrelse samt självklart publik som gjort detta året möjligt. Det är överlägset det roligaste fotbollsåret jag varit med om och jag är övertygad om att Skärblackas första säsong i division tre kommer vara minst lika rolig. Det kan inte bli annat med det gänget vi är.
Fabian Jalkemo