Dela nyhet
Tyresövallen – här är livet härligt
14 jan 2021 0 kommentarer
Ska man vara petig, och det ska man ibland, så började amerikansk fotboll i Tyresö på de gamla prästgårdsägorna som vi idag känner som Alby friluftsområde.
Dock spelades aldrig någon match där. Istället debuterade Tyresö i Division 3 Norra år 1991 på sin första hemmaplan; Fornuddsängen. Ni kanske tänker på den fina och välupplysta konstgräsplanen som idag finns på Fornudden, men så är inte fallet. Området som idag kallas centralparken var den plats där Tyresö de facto spelade och tränade.
De som har varit med länge minns det förstås med nostalgins skygglappar. Omklädningsrummet var helt enkelt trätrappan till den intilliggande scoutstugan förutom vid match då tillgång gavs till grundskolan tvärs över gatan, och dess ombytesutrymme dimensionerat för något dussin åttaåringars gympalektioner, vilket i jämförelse var en relativ lyx. Planen i sig sluttade lätt ned mot Drevvikens strand och den största hemmafördelen var att Tyresöspelarna visste precis var någonstans på planen brunnslocket dolde sig, även om den fördelen utjämnades genom att varken hemma- eller bortalag kunde beräkna var de många golfbollarna kunde tänkas ligga. Fornuddsängen tjänade som hemmaplan säsongerna 1991-1995 och allt som allt spelades där 17 A-lagsmatcher med nio vinster och ett kryss mot sju förluster.
1996 flyttade Tyresö till Bollmoravallens B-plan som låg bakom huvudläktaren. För åskådarna var det alltså ståplats som gällde, men det fanns äntligen ordentliga omklädningsrum för spelarna. Dessutom var spelplanen utrustad med höga staket på gavlarna så att man till skillnad från Fornudden inte behövde vänta tills biltrafiken avtagit innan man försökte sig på att sparka extrapoäng. Tyresö inledde hemmaspelet med att bli mosade av dåtidens stora derbyrival Åkersberga, men redan nästa vecka revanscherade man sig med en 12-0 seger mot besökande Luleå.
Tyresö spelade endast tio hemmamatcher på B-planen mellan 1996-1997 - men vilka matcher det blev! Under Thomas Ahlbergs ledning vann klubben åtta av dessa tio hemmamatcher med ett crescendo i den klassiska kvalmatchen mot Västerås som tog Tyresö till Superserien för första gången.
Underlaget var vid gällande tidpunkt fortfarande naturgräs, en trend som stod sig i många år. Speciellt när Tyresö i och med Superserieavancemanget packade ihop och flyttade till Trollbäckens IP; en idrottsplats som traditionellt hyste kommunens friidrottare och lokalklubben i fotboll; Hanvikens SK.
Omklädningsrummen vid dåtidens uterink för hockey var givetvis något av en nedgradering, men ett pris som kändes värt att betala för de lummiga omgivningarna mitt i Trollbäckens villaområden. Den största behållningen var givetvis gräsplanen i absolut toppklass som till och med hade erhållit pris som bästa plan i någon geografisk kategori, om det inte till och med gällde i hela riket. Visserligen fick säkert vaktmästaren hjärtklappning när så stor ytterligare börda skulle läggas på gräset. Han hade trots allt blivit ertappad med att både stå på knä på löparbanan och trimma individuella grässtrån med nagelsax och med att ryta på skolelever som gjorde övertramp på det gröna under idrottsdagarna.
Klubben såg däremot till att vara lyhörda och det var lika mycket tradition att alla spelarna gick på linje och trampade tillbaka grästovor efter match som att räkna ner efter seger. Vaktmästaren, som säkert varit greenkeeper på någon prestigefylld skotsk golfbana i ett tidigare liv, värmdes upp och det tog nog inte längre än Jonas Dahlbergs första Superserietouchdown i östra målområdet via en stulen pass innan snacket växlade från befarad leråker till skryt om planens jämna krona och fina avrinning.
Det blev 16 hemmamatcher över tre säsonger på Trollbäckens IP allt som allt med elva vinster och fem förluster. Även här spelades ett gäng klassiska matcher. Bland annat en rysare till premiär där Tyresö snävt besegrade Örebro med 25-24, ett skadesargat Tyresö som lyckades slå regerande mästarna Stockholm med 12-3, blixtovädersmatchen mot Kristianstad C4 som säkert är den längsta match från avspark till slutsignal i klubbens historia, samt klubbrekordet i gjorda poäng en solig augustieftermiddag i vinstmatchen mot Arlanda med 76-34.
2001 var klubben tillbaka på Bollmoravallen, men den här gången gällde det A-planen och alla dess fördelar som hittills varit reserverade för den vanliga fotbollen. Tyresö hade dock året innan varit i SM-final och kommunen hade börjat dra öronen åt sig och blev alltmer tillmötesgående. Klubben tackade för förtroendet med att samma år vinna sitt första svenska mästerskap, och på den vägen har det sedan dess burit.
Den stora huvudläktaren; ihopsnickrad av gymnasieelever från det lokala byggprogrammet och med överskottsstolar från gamla Råsunda Stadion, blev givetvis ett lyft i evenemangsverksamheten och klubben drog fler åskådare på sina juniormatcher än andra lokalklubbars herrlag. Framgångarna i Superserien cementerade Tyresö Royal Crowns som ett naturligt inslag på Bollmoravallen.
2010 blev det namnbyte till Tyresövallen, och även fast den äldre lokalbefolkningen fortfarande kallar idrottsplatsen och hela centrumområdet för Bollmora så är det nya tider och frisk utveckling på agendan. Sedan återflytten har Tyresö spelat ytterligare 105 matcher varav 65 vinster och 40 förluster. Med facit i hand står det klart att Tyresö är starka på hemmaplan. Inte bara på Tyresövallen, utan historiskt överallt inom kommungränserna. Det bygger naturligtvis på stödet från kommunen, Tyresöborna, och de fantastiska möjligheterna till idrottsutövande som bjuds.
Royal Crowns förbereder sig för sin 21:a säsong i sträck på anläggningen samtidigt som det runtomkring byggs så det knakar. Nya bostäder, ny simhall, och ny ishall växer upp runt den plan där klubben har upplevt toppar och dalar under de senaste årtiondena. Helt plötsligt är det Royal Crowns som har blivit något bestående och traditionellt i området. Allt runtomkring är nymodigheter i jämförelse.
Kommentarer