Välkommna

Hej alla fotbollsvänner! Här kan du läsa det mesta om vad som händer i vår förening. Ta gärna en titt runt på sidan och lämna ett avtryck i gästboken.

Österåkers IS står nu utan tränare då tillförordnande tränaren Mathias Andersson valt att lämna klubben och istället fortsätta spelarkarriären i Ericsbergs GoIF. Enda ledaren som nu återstår av den ursprungliga ledarstaben är lagledaren Sebastian Andersson.

På allmän begäran: ett referat från DM. Då jag spelat så har jag inte full koll på målskyttarna, kommer att dubbelkolla så fort dom dyker upp på förbuundets hemsida. Men här är en liten analys av dagen:

Det var ett gäng taggade och spelsugna Österåkers-lirare som samlades i Duveholmshallens omklädningsrum nr. 8 denna morgon.

Laget består till stor del av nya ansikten, hela fem spelare gör debut för Österåker under dagen: Jakob Mellqvist, Omar Jamal och Mohamed Muse Abdulle på backposition samt Eldin Beso och Mamand Hussein Ahmad på forwardsposition.

Nästan två månader hade gått sen sista seriematchen och det syntes att nu var det dags att lira igen, först ut var Al Salam-Eskilstuna SK, spelplats var anrika D-hallen, längst in i katakomberna.

Al Salam-Eskilstuna SK - Österåkers IS 1-5

Då Al-Salam är hemmahörande i Eskulstuna 6:an så visste vi inte mycket om laget, mer än att dom drog på sig en herrans massa kort utomhus.

Trots att det var ett nykomponerat lag som ställde upp för de svarta så fungerade spelet bra från start och ÖIS kunde spela sig fram till läge på läge. Anfallsspelet gav resultat och Österåker kunde gör tre mål innan schabbel i försvaret, som för dagen bestod av enbart mittfältare, bjöd på ett mål för Al Salam.

Att det skulle bli ÖIS-seger stod klart tidigt då det fanns ett bättre tänk hos de svart-röda och mer skärpa i avsluten. Kort sagt var det en skön start på turnering och lade grunden för ÖIS avancemang från gruppspelet.

Österåkers IS - IFK Nyköping 2-5

Efter en halvtimmes vila var det dags igen, återigen i D-hallen, denna gång stod IFK Nyköping för motståndet.

Om ÖIS var det bättre laget, taktiskt och tekniskt, mot Al Salam så var det tvärtom mot IFK Nyköping. Dom blåvita motståndarna visade att dom ville vinna DM och att dom tränat hårt inomhus. IFK:arna stod aldrig stilla och spelade tålmodigt fram till sina lägen och tog ledningen i den första minuten. Österåker lyckades dock kvittera på frispark, Charlie sköt och Mamand täckte målvakten som inte hann ta Stenbergs kanon.

Efter målet drog IFK upp tempot och kunde gör 2, 3 och 4-1 innan Mamand förvaltade en bonusstraff till 2-4. Slutresultatet 2-5 var rättvist och kunde i ärlighetens namn varit större men vi kämpade på och lade ner ett bra jobb för att hålla nere siffrorna.

IFC Katrineholm - Österåkers IS 2-6

Dagens match, i alla fall om man ser till hur det sett ut på träningarna inför DM, då många IFC-spelare deltagit.

Österåker startar darrigt och det ser lite lojt ut efter den timslånga vilan efter IFK-matchen. Det är också IFC som tar ledningen efter missförstånd mellan Hinken och Mathias. Det känns avslaget efter baklängesmålet och det är tyst på plan tills Freddie kan kvittera vi IFC's målvakt. Nu vaknar ÖIS till och går från 0-1 till 6-1 efter tre mål av Freddie Lantz och ett mål vardera av Dillen, Mohamed och Mamand. Kapten Pavel reducerar för IFC på bonusstraff med sju sekunder kvar av matchen.

En darrig början vänds till en förkrossande seger och det är god stämning i truppen inför kvartsfinalspelet.

Österåkers IS - Katrineholms SK FK 0-4 (0-2)

Österåker tog sig alltså vidare till kvartsfinal som grupptvåa efter överlägsna IFK Nyköping. I kvartsfinalen stod Katrineholms SK som motståndare och det skulle visa sig bli en övermäktig uppgift.

KSK hade bollinnehavet till stor under första halvlek men tack vare bra försvarsspel av både forwards och backar, Jacke var felfri hela matchen, och en storspelande målvakt så stod det endast 0-2 i halvtid. I andra står vi upp bra under första halvan men sen orkar vi inte längre, och det ska vi nog inte mot ett division 4-lag.

Trots massiv KSK-press stannar slutresultatet vid hedersamma 0-4.

Summering

Första matchen var bra, inte klockren - det var lite darrigt i försvaret stundtals, anfallsspelet fungerade bra och att vi fick vinna rätt så komfortabelt var nog en stor del av att vi gick så långt som vi gjorde.

Andra matchen var dippen, vi mötte en mycket bra motståndare som hade tränat mycket på futsal och vi fick en lektion som vi lärde oss av och tog med oss till matcherna mot IFC och KSK.

Tredje matchen började darrigt, men sen hittar vi vårt spel från första matchen och vänder underläge till storseger. en skön seger som gav självförtroendet tillbaka efter överkörningen matchen innan.

Kvartsfinalen. Vi spelar bra defensivt, anfallet får inte mycket att jobba med, blir väl nån kontring här och där eftersom vi är ganska tillbakapressade. Ändå lyckas vi hålla bollen inom laget under perioder och skapar ett och annat avslutsläge. 0-4 är rättvist, kunde ärligt talat varit tvåsiffrigt.

Vi ska vara stolta över vår insats, jag är i alla fall det. Vi bjöd dessutom publiken i A-hallen på fin fotboll och förhoppningsvis har vi visat fotbolls-Katrineholm att Österåkers IS verkligen är tillbaka!

Mathias Andersson, tf. tränare.

Vad kan man säga efter 1-8?

0-1 kom i första minuten och var ett tecken på vad som komma skulle.

Spelmässigt var det ändå ganska jämnt men Flen spelade disciplinerat och höll sig till sitt intränade långbollspel. Även om det var tråkigt så gjorde dom det bra och väldigt effektivt.

När Österåker hade bollen stressades det för det mesta med undantag för några perioder med fint passningspel. Bästa anfallet var nog målet, där Freddie Lantz slår en flack frispark till Charlie Stenberg som bröstar ner bollen till Joakim Forslund som drar en back och kyligt placerar in 1-1.

Som sammanfattning kan man väl säga att vi var lite för passiva i eget straffområde på speciellt hörnor, där vi inte får bort bollen och 4-5 av Flens mål kommer av att vi inte rensar bort bollen på första tillslaget. Några av målen var säkert offisde men domaren kan inte klandras för förlusten, slår ett lag 20-35 djupledsbollar så är det inte konstigt att en och annan offside slinker igenom.

Det är synd att vi avslutar säsongen med en storförlust men samtidigt tog nog säsongen slut för många av oss när vi inte längre kunde placera oss för uppflyttning, nu är det bara att ta nya tag inför inomhussäsongen och nästa års 7:a.

Mathias Andersson, tf. tränare.

Det var tre poäng i tankarna hos de ÖIS:are som samlades i Sköldinge på lördags eftermiddagen, segervissa efter förra matchen mot IFC och hemmamötet mot Sköldinge på våren.

Det kan ha varit denna segervisshet som gjorde att allt låste sig för de svarta idag, Sköldinge hade spelet från avspark och malade ner gästerna på sin hemmaplan, för dagen väldigt mjuk och tungsprungen.

Trots det massiva övertaget från hemmalaget tog det lång tid innan första målet skulle falla, Anders Svensson gjorde oräkneliga räddningar och höll gäster kvar i matchen.

Första Sköldingemålet kom dock efter dryga halvtimmen när ett inlägg letade sig fram till en fri hemmaspelare som kunde stötta in bollen i öppet mål.

För första gången på hösten så blev ÖIS-reaktionen negativ,  istället för att tända till så blev det uppgivet och två minuter efter 1-0 gör Sköldinge 2-0 på en hörna där de svartaklädda blir för passiva och en hemmaspelare forcerar in bollen bakom Svensson.

Med lite tur, hårda tacklingar från Jocke Forslund och fina reflexräddningar från Anders står sig 2-0 till paus.

I andra halvlek går ÖIS tillbaka till en mer bekant 4-4-2 och börjar komma in i matchen men just när det inte får hända så gör Sköldinge mål igen, den här gången på ett otagbart långskott, 25-30 meter ut från målet.

Trots 3-0 och massiv press så lyckas inte Sköldinge göra fler mål utan det blir istället ÖIS som sätter punkt när Jimmy Pettersson nätar för tredje a-lagsmatchen i rad, fint assisterad av Charlie Stenberg i den 90:e minuten. Det kan påpekas att det var det enda riktiga anfall som gästerna rullade upp.

Så hur ska man sammanfatta 1-3 mot Sköldinge, ett lag som vi komfortabelt vann över hemma? Det var inte för att Sköldinge var bättre, vi gjorde dem bra. Har vi en normal dag så vinner vi mot Sköldinge.

Var det underskattning? Kanske med tanke på att vi vann enkelt hemma i våras. Ovana spelare på många positioner? Det spelar in, men på den här nivån ska det inte ha en matchavgörande betydelse, speciellt inte med tanke på att vi normalt sett är skickligare spelare än de Sköldinge ställde upp med idag.

Av någon anledning var vi inte på tå från avspark samtidigt som Sköldinge jagar poäng och uppflyttning i sina matcher, detta i kombination gör att deras hårda jobb ger resultat.

Den aggressivitet och det hårda jobb som vi nyttjade mot IFC matchen innan är som bortblåst, det är Kroken och Forslund som har kvar samma inställning i närkamperna. Även om vi är bra på att stoppa anfallen så tar vi inte tag i andrabollar och då är det jobbigt att spela fotboll eftersom anfallen kommer i våg efter våg efter våg...

Att bara en av spelarna i dagens trupp tränat under veckan märks också, dels i bollbehandlingen men också på intensiteten i närkamperna.

Nu återstår två matcher, Flen hemma för a-laget och Björkvik borta för reservlaget, därmed är tisdag och torsdag säsongens sista träningar. Med tanke på att vi var tvåa på varenda andraboll och tvåa in i varje närkamp mot Sköldinge så kommer vi att träna mycket på att få upp intensitet och tempo i vår bollpress inför matchen mot Flen.