Dela nyhet
Alla sviter bryts någon gång
24 jun 2020 0 kommentarer
Måndagen den 22 juni var det äntligen dags för seriepremiär i division 3 efter en rekordlång försäsong. Något vi verkligen sett fram mot! Vi ställdes mot Ytterby IS (B) på bortaplan och när domaren blåste av matchen hade vi förlorat drabbningen med 1-2. Kanske var det trots allt rättvist om man ser över alla 90 minuterna. Ytterby – för dagen kryddade med en koppel starka spelare från sitt A-lag – kom genom sitt effektiva omställningsspel till fler avslutslägen totalt sett. Och hade vi inte haft vår målvakt Anna Högberg i högform som stoppade en rad frilägen hade Ytterby kunnat rycka ifrån målmässigt redan i första halvlek. Men det stannade vid 0-1 – fast vi hade också våra chanser bland annat ett skott i stolpen.
I andra halvlek hade vi en lång period då vi förde spelet och kom fram i flera farliga lägen och vi kvitterade också till 1-1 via en trippelchans då Inez Landén till slut stötte in bollen från nära håll. Efter det radade vi upp lägena och ett ledningsmål till oss låg verkligen i luften. Men det ville sig inte den här kvällen. Sista kvarten av andra halvlek tappade vi en del i vårt lagspel och lät Ytterby komma in i matchen igen och i en omställning fixade de sitt vinstmål. Surt var det, men sån är fotbollen och vi förlorade mot ett riktigt starkt lag denna afton. Det var en verkligt bra fotbollsmatch på hög nivå! En riktig högoktanig drabbning. Kamp om bollen, löpdueller, ständiga utmaningar, starkt försvarsspel, härlig teknik, vilja och kraft.
Alla i laget skall ha högsta betyg för inställningen och kampviljan. Där fanns ingenting att klaga på, det var vi ledare helt överens om efter matchen. Det är precis så vi vill ha det och det bådar gott när vi ser fram mot höstens intensiva matchande.
PRESS-STOPP! Nu i skrivande stund fick jag just besked att vi lottats mot Ytterby i kvartsfinalen i DM som skall spelas någon gång augusti. Vilken revansch ska vi inte ha då? Läge för ordentlig taggning!
Men nu ska vi lämna framåtblickandet och istället göra en resa bakåt i tiden för att illustrera några betydelsefulla händelser kopplade till matchen i måndags. Häng med!
Vad hände för 113 dagar sedan?
Jag börjar med att berätta vad jag upptäckte när mitt tidtagarur i mobilen skulle startas vid matchstart. Det visade sig då att jag hade glömt att stänga av klockan efter en tidigare match. Jag har varit med om det förr, men den här gången hade uret rullat på under rekordlång tid – 2.712 timmar! Det motsvarar 113 dagar och då hamnar vi på den 1 mars då vi träningsspelade mot Trollhättan på Ruddalen. Detta illustrerar väl hur den här coronavåren har varit med alla uppskjutna tränings- och seriematcher. (Samtidigt känns det lite märkligt att ha en evighetsmaskin tickande på inne i sin mobil…)
Vad hände för 438 dagar sedan?
Då är vi tillbaka till den 10 april 2019 när vi mötte Askims BK på Majvallen i division 3 och vann med 4-1. Då var Alexandra Pohlén med i truppen, men efter det blev det en paus för graviditet och barnafödande. Men nu i måndags var det dags för comeback! ”Alex” kom in i andra halvlek och gjorde som vanligt en mycket stark insats. Det är bara så uppskattat att ha dig tillbaka i truppen igen! En verklig legend och kulturbärare i GFF. Härligt!
Vad hände för 618 dagar sedan?
Då har tidsmaskinen fört oss tillbaka till den 13 oktober 2018 när vi mötte starka Sävedalens IF i division 3 och förlorade med 0-4. Det var senast division 3-laget förlorade en match! Men alla sviter ska brytas någon gång, det är inget konstigt med det och absolut inget konstigt att det blev mot starka Ytterby. Så imponerande 618 dagar var vi obesegrade – det är inte dåligt!
Vad hände för 1.119 dagar sedan?
Då har vi färdats lång tid tillbaka, nämligen till den 30 maj 2017. Då vaktade Anna Högberg senast målet för GFF i en seriematch! Kort efter den matchen skadade Anna sig så allvarligt på träning att det tagit denna jättelånga tid att ta sig tillbaka igen. Det är självklart bara så strålande och grymt att du har gjort allt detta jobbet Anna! Så imponerande!! Och vi är många som har sett ditt starka målvaktsspel på träningar och internmatcher nu under våren, men nu var det tävlingsmatch och det är förstås något helt annat. Men vad fick vi inte se i måndags? En enastående insats med fantastiska räddningar, vältajmade utrusningar och ett säkert och tryggt bollfångande utan lämnande av returer. Inga problem för någon att förstå vem som skulle bli ”matchens drottning” i vårt lag denna gång!
Till sist kommer den traditionsenliga utdelningen av polkagrisar. Inget svårt val som sagt gällande en spelare, men sen är det mycket svårare eftersom alla jobbade så imponerande i matchen. Men jag väljer att lyfta fram våra forwards som bägge gjorde 90 ruggiga minuter men inte hade marginalerna på sin sida utan hamnade utanför målprotokollet. Den här gången…
*** Anna Högberg, matchens drottning, ruggig insats!
** Josefine von der Burg, kopiöst arbete med härlig vilja, skapade ständig oreda för motståndarnas försvarare.
*Amanda Lilja, härlig inställning och stenhårt jobb, offervilja i avsluten som sånär betalade sig, imponerande hemjobb när det behövdes.
Håkan Andréasson
Kommentarer