1975 var året då en grupp terrorister tillhörande den fruktade Bader- Meinhof- ligan tog sig in i den västtyska ambassaden i Stockholm. Direkt i TV kunde man se hur ambassadens övervåning sprängdes i luften. I samband med ockupationen avled fyra personer. 1975 sattes det punkt för trettio års blodigt krig i Vietnam då den USA- stödda regeringen i Saigon kapitulerade. FN fyllde 30 år och japanskan Junko Tabei blev den första kvinnan att bestiga Mount Everest. Aerosmith och KISS dominerade i den amerikanska musikvärlden och de släppte varsitt mästerverk, Toys in the attic respektive livealbumet Alive. Gudfadern 2 blev bästa film och Ingrid Bergman fick sin tredje Oscar, den här gången som bästa kvinnliga biroll i Mordet på Orientexpressen.
Det var ett år då det rådde stor brist på vatten i Västra Ämtervik och det transporterades i tankvagnar från Sunne för att täcka förbrukningsbehovet. Fryksdalsbanan fyllde 60 år och Anders Ahlberg gick ur högstadiet. Det var ett år då det inte föddes många fotbollsspelande pojkar som ÄFF skulle få nytta av men däremot en lång rad tjejer. Maja Högberg, Anna Olsson, Helena Nilsson, Anna Ehn, Åsa Ljunggren, Linda Englund och Marie Åberg skulle alla hamna i Ämterviks FF så småningom. Pär Persson, Kicki Pilenås och Richard Bergström började grundskolans första klass och Mattias Bergh firade Leksands senaste, och troligen deras sista, SM- guld.
Det var 1975 och det var dags för Ämterviks FF: s andra säsong som fotbollsförening. Efter föregående års lite halvdana insats på herrsidan skulle det unga laget ta nya tag. Damlaget, som blev uteslutna ur seriespelet 1974, hade lagt verksamheten på is. Tjejerna hade hittat nya föreningar att spela för. Ulla Granér, Carina Larsson och Sara Wickberg började spela för Emtarna. Kerstin Ehrencrona, Mona Persson och Lena Persson gick till Mallbackens IF. I Mallbacken fanns redan en Lena Persson så där fick Lena från Ämtervik tillägget A och blev Lena A Persson. Duktiga målvakten Anneli Larsson och 19- åriga anfallsesset Monica Anttonen hamnade i Karlstad BK. Karlstad kom på näst sista plats i västra Svealands elitserie men de båda ÄFF- importerna tillhörde lagets bästa spelare. Anneli Larsson fortsatte som målvakt i KBK, senare QBIK, i några år innan Marie Halvardsson tog över rollen. Då blev Anneli utespelare och var QBIK trogen till långt in på åttiotalet då spelarkarriären avslutades. Hon fortsatte med fotbollen som ledare för distriktslag och med att arbeta för Värmlands Fotbollsförbund, där hon idag avancerat ända upp till ordförandeposten. Monica Anttonen gjorde nio av lagets sjutton seriemål och var tillsammans med Lena A Persson länets bästa anfallsspelare. De båda fick bilda anfallspar när Värmland deltog i Svealandscupen. Värmland föll i finalen mot Stockholm men hade gjort en bra turnering och Lena A hade gjort fem av lagets mål i turneringen. Lena och hennes Mallbacken gjorde för övrigt en mycket bra säsong. De vann värmländska Elitdamserien utan att förlora en enda match och släppte endast in tre mål på fjorton matcher. Lena gjorde 23 mål och vann seriens skytteliga. I SM- slutspelet föll Mallbacken mot Jitex i den andra omgången. Jitex, 1974 års SM- vinnare, vann med hela 7-1 men Mallbacken och framför allt Lena hade visat hög klass. De flesta fotbollsexperter såg henne som en dam för svenska landslaget. I länets distriktsmästerskap svarade Lena för sex av målen på vägen fram till DM- tecknet. I finalen besegrades Fagerås med 6-0.
Inget damlag hos ÄFF 1975 och inte heller något reservlag för herrarna anmäldes till seriespel. Då det hade varit svårt att få truppen att räcka till under 1974 så beslöt föreningen att endast ha ett A- lag under den nya säsongen. Anders Haster fortsatte att träna och leda laget. Alf Berggren och Jan- Åke Eriksson hade skrivit på för Rottneros IK och det var två tunga spelarförluster. 1974 års skyttekung Gunnar Karlsson hade även han försvunnit, till dalsländska Tösse IF. Diskuskastaren Mats Almgren hade flyttat till Gotland och skulle spela för Roma IF. Nya spelare var Jahn Ahrn från Fagerås, Gunde Gunnarsson, Bengt Bäckman och Jan Svensson. Ahrn var försvarare och tänkt att ersätta viktige Alf Berggren. Gunnar Jonsson kom från Karlstad redan på hösten 1974, men gjorde bara två seriematcher och kunde nu räknas som ett nyförvärv, och som ett riktigt bra sådant dessutom. Laget som 1974 kommit på näst sista plats i serien hade naturligtvis som målsättning att nå lite högre, och plocka lite fler poäng, än föregående säsong.
Träningsmatcherna inleddes med förlust mot Rottneros med 4-1. Inte mycket att orda om då RIK skulle bli ett topplag i division 4 under året. Ämterviksspelarna Alf Berggren och Jan- Åke Eriksson fanns alltså hos RIK, liksom Anders Ahlberg, som gjorde sina fem första A- lagsmatcher under 1975. Ingen av de tre herrarna deltog dock i division 4. I årets andra träningsmatch besegrade ÄFF Sunnes reservlag med 4-3 och man följde upp med att besegra Brunskog med 3-1. Laget hade efter avslutat träningsmatchande ganska gott självförtroende. Det enda orosmolnet var om den tunna truppen skulle räcka till, det fick inte bli för många skador. ÄFF skulle 1975 spela i division 6 central. Bäckalund, Sommaro, Gettjärn, Munkerud, Emtarna, Lysvik och Gräsmark fanns kvar sedan året före. Fagerås hade flyttats ned från division 5 och Hertzöga samt Forshaga hade flyttats över från den nordöstra sexan där de båda varit bottenlag 1974. Det tolfte laget blev Takene som kom från den västra sexan. Forshaga, med sina förstärkningar i anfallspelarna Sune Dahlgren från KBK och Sune Ottosson från Torsby, var favoriter till seriesegern tillsammans med Fagerås och Sunnemo.
Hertzöga hade fått ny tränare i Göran Loket Pettersson, som tidigare i karriären hade tränat Frykåsens BK. 1975 är för övrigt den enda säsongen som ÄFF mött Hertzöga i seriespel. I premiären visade Forshaga klassen direkt när de krossade Munkerud med 5-0. Ämtervik åkte upp till Myrborgen för att möta Lysvik i sin seriepremiär. Efter mål av Gunnar Jonsson höll ÄFF 1-1 i halvtid. I den andra halvleken ryckte dock Lysvik fram till 3-1 och segern var helt rättvis. Efter den segern dröjde det till den tionde omgången innan Lysvik vann igen. För ÄFF följde 2-2 mot Gettjärn och 1-6 mot Munkerud innan den första segern kom. Förväntade topplaget Fagerås stod för motståndet hemma på Bygdegårdsvallen. Hemmaarenan i Elofsrud var definitivt inte en av de mest glamorösa men den var klart idylliskt placerad ute på landsbygden. Det enda motståndarlagen var nöjda med var väl att den låg endast några hundra meter från stora vägen, då benämnd länsväg 234. Omklädning skedde på den här tiden i bygdegården som låg i anslutning till planen. Dusch fanns på baksidan av bygdegården. Vattnet kom i en slang från Edvin på Fallet. Varmvatten fick spelarna till sin dusch endast på varma sommardagar, då solen värmt upp slangen, annars var det kallt. Om det var den väntade kallduschen som gav Fagerås deras andra förlust för året är inte bekräftat men ÄFF blev i vilket fall som helst för svåra. Efter en mållös första halvlek så gav Christer Körk Olsson hemmalaget ledningen i den andra. Domaren Göran Bood från Karlstad hade ingen lyckad afton då han först missade en klar straff för Fagerås och senare tvivelaktigt dömde bort ett mål för ÄFF. Stig Henrysson, Per Andersson och målskytten Olsson förtjänade lite extra beröm i ett väl kämpande hemmalag.
I omgången efter, den femte, vann ÄFF återigen en hemmamatch. Tack vare ett självmål av gästande Takene bärgade ÄFF en 1-0- seger. Ämtervik befann sig efter fem omgångar på sjunde plats i tabellen med sina fem poäng och målskillnaden 6-11. Målskyttet var ett problem och det var endast anfallarna Gunnar Jonsson och Christer Olsson som nätat så långt in i serien. Forshaga ledde serien efter fem raka segrar. Torbjörn Nordkvist blev tredje spelare i ÄFF att göra mål när han i den åttonde omgången starkt bidrog till segern över Gräsmark med sina två mål. Anfallarna Jonsson och Olsson gjorde också var sitt mål och Gräsmark inkasserade sin åttonde raka match utan seger när ÄFF till slut vann med 4-1. 20- årige Roger Andersson gjorde på nytt en strålande insats och hade här en period med en rad matcher av hög klass. ÄFF avslutade våren med tre raka förluster och hade vid sommaruppehållet endast Lysvik och Emtarna bakom sig i tabellen. ÄFF hade samlat ihop sju poäng efter våren och det var nog inte grabbarna riktigt nöjda med. Hösten började inget vidare den heller då ÄFF blev överkörda av serieledarna Forshaga. Borta på Ängevi IP blev det till slut 8-1 till Forshaga, vilket då var Ämterviks näst största förlust i seriesammanhang. Förlusten följdes upp av två nya innan Gräsmark besökte Bygdegårdsvallen för ett bottenmöte. Efter en mållös första halvlek visade Gunnar Jonsson klassen. Mållösa var för övrigt ÄFF i den första halvleken vid 13 av de 22 matcherna 1975, varav sex stod 0-0 i halvtid. I den andra halvleken i matchen mot Gräsmark blev Jonsson förste spelare att göra tre mål i en seriematch för ÄFF. Roger Andersson var åter en av planens bästa och Göran Kronström gjorde det fjärde målet när ÄFF vann med 4-2. I sextonde omgången blev ÄFF mållösa och den som såg till det var Bäckalunds målvakt Gert Söderlund, som långt fram i historien skulle komma att klä sig i ÄFF: s röda matchställ. 1975 hade ÄFF för övrigt fått sig ett eget matchställ. Det var ett klassiskt rött ställ med vita ränder på såväl tröjor som byxor och strumpor. Färgerna kom från föreningens otroligt snygga klubbmärke som hade äff textat i vitt på en röd bakgrund och en fotboll ritad i rött och vitt. Märket var designat av Jan Bergström.
I matchen mot Bäckalund släppte ÄFF in sex mål och i de efterföljande matcherna rasade det också in bollar bakom de båda målvakterna, Jan Svensson och Kent Robertsson. Jan stod åtta och Kent stod sju matcher under 1975. Efter avslutad serie och totalt 22 matcher hade ÄFF släppt in 80 mål, vilket var på tok för mycket. Förlusten av Alf Berggren hade visat sig betyda ganska mycket för försvarsspelet. Alf tog dock ingen ordinarie plats i Rottneros och till slutet av hösten fanns han åter i ÄFF, det blev dock bara en match innan säsongen var slut. Den tunna truppen hade också varit ett stort problem under året och laget använde sig av totalt 18 spelare. Av de 18 gjorde Alf och Leif Svensson endast en match vardera och då förstår man att truppen var tunn.
Fyra spelare var med i samtliga 22 matcher och det var Håkan Ludvigsson, Göran Kronström, Per Andersson och Sören Andersson. På seriens tre avslutande matcher släppte ÄFF in sexton mål och inkasserade tre förluster. ÄFF hade gått genom hösten med tio förluster och endast en seger, den mot Gräsmark. Denna bedrövliga höst gjorde att ÄFF rasade ner till sista plats i tabellen. Laget fick totalt nio poäng och det var fyra färre än närmaste lag, Gräsmark. ÄFF gjorde 27 mål, det tredje sämsta facitet genom tiderna, och 80 insläppta mål har föreningens A- lag aldrig varit i närheten av att släppa in sedan dess. Poängskörden på nio poäng, precis som 1974, har inte heller varit så låg vid något tillfälle sedan 1975. Sjutton serieförluster på en säsong är också rekord i föreningens historia för A- laget. Den interna skytteligan vanns av Gunnar Jonsson som gjorde 7 mål på sina 18 matcher. Han var närmast följd av Christer Olsson som gjorde sex mål, varav ett på straff. Roger Andersson, Stig Henrysson, Per Andersson och Håkan Ludvigsson tillhörde lagets bättre spelare under året. Allra bäst var dock Gunnar Jonsson, och han blev den som spelarna utsåg till årets bäste spelare. Det här var första året som spelarna röstade. Priset till bäste spelare 1974 gick till Christer Olsson utan att någon omröstning genomförts. Då omröstningen glömts bort det året så kom Per Andersson och Anders Haster gemensamt fram till att ge priset till Christer Olsson. Per Andersson gjorde för övrigt inte ett enda seriemål 1975, det var enda gången under hans tio säsonger som ordinarie i A- laget som han blev mållös. Division 6 central vanns alltså av Forshaga, en poäng före Sunnemo. Bäst placerat av Fryksdalslagen blev Bäckalund på tredje plats, tio poäng efter Forshaga. Gettjärn blev femma, Takene åtta, Emtarna nia, Lysvik tia och på näst sista plats kom alltså Gräsmark före jumbon ÄFF. Blivande ÄFF- spelare som Gert Söderlund och Uno Einarsson var dominanter hos sina respektive lag, Bäckalund och Emtarna. Gert höll nollan sju gånger, bl a i bägge mötena med ÄFF och Uno svarade för fyra mål under säsongen. Det blev alltså för ÄFF: s herrar att ta nya tag nästa säsong och då skulle även damerna göra ett nytt försök. Anders Haster gick ut i tidningen i september och berättade om planerna på en comeback för Ämterviks damlag. Man skulle försöka locka tillbaka de Ämtervikstjejer som spelade i lagen runt omkring samt försöka fylla upp truppen med nya tjejer, med anknytning till Västra Ämtervik.
1975 var det, precis som året innan och många år därefter, för ungdomarna att ta cykeln, mopeden eller fråga föräldrarna om skjuts till Rottneros om dem ville spela fotboll i en förening. RIK hade i gång ett äldre pojklag och ett yngre pojklag. I det äldre laget spelade Kaj Andersson, Anders Ahlberg, Jörgen Svensson, Sven Norell och Christer Eriksson merparten av matcherna. Kaj fortsatte att göra många mål och noterades för åtta stycken under säsongen. I det yngre pojklaget var det Anders Bergh som var den store målskytten. Assar gjorde 24 mål på 18 matcher, vilket får betecknas som godkänt. Lennart Persson, Per Eriksson och Christer Fredriksson var några andra duktiga spelare i det yngre pojklaget. Anders fick pris som bäste anfallare och Lennart som bäste mittfältare. I det äldre pojklaget utsågs Anders Ahlberg till bäste forward och Sven Norell till bäste försvarare. Killarna födda 1962, Assar, Christer och Lars- Olov Persson visade under våren prov på sin skicklighet även i basket. Vid kommunens skolmästerskap för årskurs 6 vann deras klass från Svensby skola en riktig lagseger över Skäggebergskolans klass 6B. Lagsegern till trots vill jag ändå bjuda på Fryksdalsbygdens text efter finalen; "Bollbegåvningen Anders Bergh var bäst på arenan och han har både begåvning och räckvidd". Assar gjorde för övrigt 16 poäng i finalen där Lars- Olov gjorde 6 poäng och Christer 2 poäng.
Efter att ha höjt Assar till skyarna som avslutning rundar vi av delen med anknytning till Ämtervik från 1975. Det kommer ett 1976 och varken Assar eller Ämterviks FF har presterat färdigt på arenorna.
Profil bland spelarna i Ämterviks FF 1975
Christer Olsson- som fanns med i föreningens historiska första laguppställning mot Hagfors IK 1974. Han tog plats i anfallet och där höll han till mestadels under sina 220 matcher för ÄFF. Han gjorde totalt 55 mål i seriespel och på det ligger han än idag på femte plats i klubbens målliga. I B- laget gjorde han 57 mål och där gjorde han nästan ett i snitt per match. Sin sista seriematch i A- laget gjorde Körk, som han kallades, säsongen 1987, vilket var hans enda det året. Christer vann den interna skytteligan två gånger, 1981 och 1986. Han hade ett sabbatsår 1983 och deltog i totalt tretton säsonger.
År | Seriematcher | Seriemål |
1974 | 16 | 1 |
1975 | 20 | 6 |
1976 | 17 | 7 |
1977 | 14 | 2 |
1978 | 10 | 8 |
1979 | 11 | 2 |
1980 | 8 | 5 |
1981 | 14 | 9 |
1982 | 9 | 3 |
1984 | 3 | - |
1985 | 11 | 5 |
1986 | 11 | 7 |
1987 | 1 | - |
Totalt i Ämterviks FF | ||
220 A-lagsmatcher varav 151 i seriespel | ||
74 B-lagsmatcher | ||
55 A-lagsmål i seriespel | ||
57 B-lagsmål i seriespel |
Den internationella fotbollen
Bayern München finalslog Leeds United och vann återigen Europacupen för mästarlag. Borussia Mönchengladbach vann UEFA- cupen och Dynamo Kiev vann cupvinnarcupen. Bayern München vann planenligt tyska ligan. Juventus vann den italienska ligan, Real Madrid vann i Spanien och den engelska ligan vanns av Derby County. Till Europas bäste fotbollspelare valdes Oleg Blochin.
Den svenska fotbollen
Landslaget kvalade utan framgång till EM 1976. Kent Karlsson, Åtvidaberg, fick guldbollen som Sveriges bäste fotbollspelare. En av Sveriges största genom tiderna, Lennart Nacka Skoglund, avled endast 45 år gammal.
Allsvenskan vanns åter igen av Malmö FF, det här året med Öster på andra och Djurgården på tredje plats. Malmö nådde också andra omgången av Europacupen där dock blivande mästarna Bayern München blev för svåra. IFK Göteborg blev tvåa i division 2 norra, vilket inte ledde till avancemang, med marschen uppåt hade inletts. Damernas svenska mästerskap gick till Öxabäck.
Den värmländska fotbollen
KB Karlskoga var enda värmländska lag med division 2- status och de blev sjua i den södra serien, en serie som Kalmar vann och där Göteborg kom på andra plats. Division 3 var full med värmländska lag. Karlstad BK blev tvåa, Degerfors fyra, Grums tia, Viking elva och tolva och sist blev Arvika. Samma Arvika som säsongen innan vann samma serie åkte nu ut tillsammans med Grums och Viking. En av dessa tre platser togs av IFK Sunne som i en jämn kamp mellan fyra lag vann den värmländska fyran. Trean Kil och fyran Torsby var en poäng bakom och tvåan Rottneros föll på fyra måls sämre målskillnad. Dramatiskt värre! Det var för övrigt stort rabalder när Rottneros spelare Johnny Björk inför säsongen skrev på för IFK Sunne och enligt uppgift till slut skulle ha kostat 15 000 kronor. Immetorp och Fiskevik vann varsin division 5- serie. Division 6 vanns av Ölme, Filipstad, Hillringsberg, Edsvalla, Råda och Forshaga. Ett lag som troligtvis inte hade allt för roligt under säsongen var Stöllet i den norra sexan. De summerade året med tjugotvå raka förluster och 6-153 i målskillnad, men så dök de inte heller upp i seriespel året därpå skulle det visa sig. För pojklagen var, och är än idag, Lilla VM en stor turnering. 1975 var det Grums IK som vann och kung i finalen mot Norrstrand var Thomas Steen, senare proffisionell ishockeyspelare hos Winnipeg Jets i Kanada. Mallbackens IF var det bästa damlaget i Värmland. Man gick obesegrade genom den värmländska elitdamserien och man vann DM efter finalseger över Fagerås med 6-0. I egenskap av distriktmästarinnor blev Mallbackens Värmlands representant i SM- slutspelet. Där blev de regerande mästarinnorna Jitex för svåra, förlust med 7-1.
Idrottsåret 1975
Sovjetunionen blev världsmästare i ishockey för fjortonde gången. Att Sovjet var totalt överlägsna visar resultatet i avslutningsmatchen mot Sverige som blev 13-4. Björn Borg vann franska öppna i Paris. Ingemar Stenmark fick ge sig i kampen om totala världscupen i alpint mot italienaren Gustavo Thöni men fick i gengäld Svenska Dagbladets bragdmedalj. Anders Gärderud satte världsrekord på 3000 meter hinder, 8.10.4, vid Bislett i Oslo. Sverige vann Davis cup i tennis efter finalseger över Tjeckoslovakien och Leksands IF vann SM- guld i ishockey, deras tredje guld i följd.
Sammanställt av Tobba Nilsson, född i augusti detta år.